två saker i en text: vad som gör mig arg, och nya arbetsuppgifter

finns inget som gör mig så arg som rasistiska eller homofobiska uttalanden. och grädden på moset är då dom görs på jobbet.
i dag pratade vi politik på lunchen, och oundvikligen kom vi in på sd. jag fick verkligen tvinga mig själv för att hålla tillbaka och inte gå till full attack mot en kvinna som gjorde vissa uttalanden som jag tyckte låg och balanserade precis på gränsen. inte ens att balansera på gränsen är okej. nej. men hennes mun går på ett sådant sätt att man aldrig riktigt kan avgöra vad hon menar med det hon säger, eller om det bara kommer ut fel på grund av okunskap.
jag kunde i vilket fall som helst inte hålla mig från att bli irriterad som fan försöka hugga henne i ansiktet (haha, vilket uttryck).
efter den hetsiga lunchdisskusionen ville chefen prata med mig. jag vet inte varför jag blev nervös. men en chef är alltid en chef och våran är väldigt kompetent och respektingivande.
anledningen? jag blev befodrad!