liten. ensam. rädd.

orkar inte med att en full äcklig gårdsgrannjävel ska få mig att bli otrygg igen. allt har ju känts så bra sedan jag flyttade hit! allt har ju varit så enkelt. allt har ju varit så bra. jag har inte varit rädd för mörker. jag har inte varit rädd för att gå hem ensam. jag har inte varit rädd för att sova med ansiktet mot väggen.
trodde kanske att trygghet handlade om mognad. men jag trodde och tänkte nog lite fel. för helt plötsligt lyssnade jag efter ljud i trapphuset igen. jag tittade så att ingen gick bakom mig när jag gick hem. jag knappade in portkoden extra fort och sprang upp i trappen fastän jag inte orkar göra det. sedan tände jag lamporna som får mig att känna mig trygg, och kontrollerade en extra gång att dörren var låst. jag övervägde till och med att låsa överlåset. det har jag inte gjort en enda gång sedan jag flyttade hit.
jag blir så besviken på mig själv. att jag ska tillåta mig att bli liten, svag, rädd för en händelse som borde varit helt obetydelsefull. att jag ska tillåta mig själv att bli påmind om sånt som jag lagt bakom mig. jag blir så arg på mig själv! jag är en sån jävla mes. varför tog han i mig? KOMMER INTE VÅGA TVÄTTA I TVÄTTSTUGAN MER! jag som precis kommit över min tvättstugefobi och börjat tvätta när jag ville. fan fan.

5 comments:

Fröken Bovary said...

Det gjorde du rätt i!

evelina hultqvist said...

vad gjorde jag rätt i?

malinlisahermansson said...

Låt inte skräcken ta över. Försöka hjälper.

petra said...

sparka honom mellan benen. skojar inte. do ittt.

johanna said...

kommer du på ngt sätt att slippa tvättstugerädslan så får du mer än gärna skriva en liten manual eller så! sen om det här vore en film så skulle du ta reda på vart exakt han bor den där gubben och gå dit och skälla ut honom. men det är lätt för mig att säga som är så rädd att jag nog inte hade vågat hjälpa honom från första början!