imorse när jag stod och drack mitt kaffe på balkongen och tittade ut över ett grått pissland fick jag se nåt som gjorde mig på bättre humör.
jag bor granne med ett dagis och hoppets låga tänds även dom gråaste dagarna när man ser föräldrarna som lämnar sina barn där och sedan vinkar till barnen i fönstret när dom går. dom vinkar och vinkar och vinkar, hur länge som helst. det spelar ingen roll om dom krockar med en cyklist eller en lyktstolpe. mamma eller pappa vinkar till sitt barn tills dess att hon/han är utom synhåll. det är hundra procent fokus på barnet tills man inte syns mer och kan förvandlas från förälder till en person på väg till jobbet. jag tycker att det är så himla fint och kärleksfullt att se.
idag, när en vinkande mamma försvunnit bakom krönet hände någonting som nästan var ännu finare. bakom fönsterrutan inne på dagis istället för att stå kvar och titta eller gråta en skvätt som barnen brukar göra så börjar den lilla flickan dansa tryckare med en kompis. dom dansar och kramas och ser så lyckliga och obesvärade ut. det var så otippat med dans klockan åtta på morgonen, men det var så himla skönt att se. den lilla lågan i mitt bröst som nästan slocknade igår kväll vaknade till liv igen.
skönt att vara så liten och oförstörd. skönt att slippa vara medveten om hur världen ser ut just nu. hoppas dom får vara så ett bra tag till.
5 comments:
skriver bra och fotar fantastiskt, gör en bok!
verkligen fint skrivet. det är väl så livet borde vara lite mer. lite mer spontant. lite mer dans och tryckare klockan åtta på morgonen. vinka till en vän tills de är utom synhåll. skita i vad folk tänker om det.
ja. dagens tanke. tack.
fint med sådan kärlek.
själv hade jag stora problem att ta farväl av min arma moder ca alla dagar. det tog sex veckor att skola in mig på dagis och sen var det rätt gött när jag väl var där fast vid lämning var det jobbigt (separationsånghäst från arma modern) och vid hämtning var det också jobbigt (separationsångest från dagiset). hej borderline.
jag hade också sån sjuk separationsångest från mina föräldrar som liten. det gick i vågor, men jag minns dagar som nästan var värre än döden för att deet var så jobbigt när dom gick. höll på tills jag var en ganska stor flicka.
själv tänkte jag bli en vinkande mamma. hoppas på att mina barn gillar dagis och skola.
Post a Comment