Just nu är jag så trött så jag vet inte vilket ben jag ska stå på, vill bara sova men tvätten måste tvättas och disken måste diskas och jag måste duschas innan morgondagen.
Imorse lyste solen och kylan var lite mindre hemsk än dom senaste dagarna. Jag tog en god promenad och åt sedan nyinköpt frulle tillsammans med Joel. Sedan åkte jag till Nordstan och deltog i Myrornas trevliga projekt som jag skrev om tidigare.
Sedan åkte jag iväg till annat jobb. Hade inte hunnit äta och fick sån sjuk huvudvärk. Missade bussjäveln både en och två gånger.
Nu är det kväll. Kylan är tillbaka. Solen gick ner för längesedan. Jag har ätit så mycket godis och så lite mat att jag vill spy och dessutom som grädden på moset så har jag lyckats tappa min mobil i någon snödriva på väg till bussen förut.
Ett par hundra meter skulle jag gå, och dum i huvudet som jag tydligen är så glömmer jag att jag har hål i fickan!!!! Fan för snö så att det inte hörs när man tappar sina saker och fan för mig som gjorde min första onödiga tappning i nyktert tillstånd. SÅÅÅ BESVIKEN!
Hatar mitt liv. Vill dö! Fucking fuck!
Jaja, avslutar det här emoinlägget med en bild på en Puss.
2 comments:
Jag tappade min två månader gamla iPod när jag var på fotopromenad i början av december. Utan att jag märkte det. När jag, typ en halvtimme senare, upptäckte det hade någon annan redan hunnit lägga beslag på dyrgripen. :(
Så ja, vi är flera som har gjort totalt onödiga borttappningar i nyktert tillstånd. Finns roligare saker att lägga pengar på än att köpa ett nytt exemplar av samma pryl som man redan hade.
(Kolla med hittegodsavdelningen, även om hoppet inte är så stort. Man kan trots allt ha tur, det kan vara en schysst och ärlig människa som hittat ens pryl. Min bror hittade en kamerablixt i somras och lämnade in den - eftersom ägaren inte hämtade ut den fick han överta den efter tre månader. Lyxigt för honom, i synnerhet som den passade till hans kamera och i synnerhet som han faktiskt behövde en blixt... Så jag antar att min familj har gjort slut på all hittegodstur som delades ut förra året.)
hittade en lapp i ett träd när jag var ute på promenad här om dagen. tydligen är det någon som tagit hand om mobilen.
synd bara att jag redan spärrat kortet och fixat ett nytt, och att mobilen inte var alls lika värdefull som alla mina foton där i och fina sms och mms. men, men.. man ska väl inte klaga nu :)
otur med ipoden. det är ren ångest att råka ut för sånt. men på nåt sätt kanske det kan vara bra också (i viss mängd). man inser liksom att man klarar sig rätt fint utan alla materiella ting. men surt och onädigt med pengarna.
kram på dig!
Post a Comment