minnen #14

jag går i lågstadie-tvåan och en kille i min klass är hopplöst förälskad i mig. han är både söt och vi har jätteroligt tillsammans, men hans eldiga känslor är svåra för mig att besvara då jag ännu inte kommit på vad kärlek är. han ringer hem till familjen och sjunger kärlekslåtar på vår telefonsvarare tills bandet tar slut. han ger mig presentar i form av smycken han stulit av sin mamma. han ger mig alla sina album med hockeybilder. han bjuder mig på godis från godisautomater i kiosken. han presenterar mig för hela sin familj som flickan i hans liv. han slår andra killar som försöker komma nära mig. Och han frågar chans på mig nästan varje dag för att gång på gång få samma svar.
tillslut blir det för mycket och jag tar avstånd. leker med andra pojkar och flickor som är lika oskyldigt barnsliga som jag själv.
en dag kommer han fram till mig på skolgården. han tar tag i mitt hår och drar mig bort mot en vägg. han trycker upp mig där, så att fötterna lättar från marken, och ja knappt kan andas. sedan frågar han chans en sista gång.