vaknar mitt i natten. lägenheten är tyst, jag är ensam och det är mörkt utanför. rotar efter papper och penna. vet precis vad jag vill säga till dig. vet precis vad jag känner och vad jag vill. är så övertygad om vad som är rätt att jag vill skratta mig själv rakt upp i ansiktet.
varför är det nu alla ord kommer, nu när du är långt borta och inte här?
bredvid sängen när jag vaknar ligger det lappar med kludd och osammanhängande ord och åter igen förstår jag ingenting.
2 comments:
osammanhängande ord. ibland känns mitt liv precis så.. som att jag glömmer och missar så viktiga saker.
vad säger han egentligen, har inte han ont som du?
Post a Comment