fredagströttheten föll som ett jävla mörker

nu kom veckans trötthet över mig. och jag är inte bara trött som jag först trodde, jag är fan ledsen också.
jag är ledsen på mig själv för att jag är en sån svensson-mes som låter mitt liv smyga fram med försiktiga steg dag efter dag på samma sätt. jag är ledsen för att jag värderar trygghet på ett sånt högt sätt. varje dag tänker jag på hur jag låser fast mig själv mer och mer genom att göra mig beroende av jobb och kärlek där jag inte vågar släppa taget.
jag undrar vad jag egentligen vill göra med mitt liv, och när jag ska komma på det? måste man testa massa saker för att förstå, eller kommer man bara vakna upp en morgon och veta vad planen är?

jag undrar varför jag tänker så mycket på andra som inte tänker på mig, och i perioder tänker så lite på dom som egentligen borde tänkas på? jag placerar ut mina känslor på lite skumma sätt, och när jag behöver den där axeln att luta mig mot är det inte säkert att den är där. jag undrar varför jag planerar in andra i min vardag när dom inte planerar in mig? varför känns vissa människor så självklara i mitt liv när jag inte är självklar i deras?

5 comments:

grace said...

jag var sådär så himla länge. alla sa att man måste se sig om, det dyker upp när man minst anar det. men jag ville vara kvar i min lugna trygghet. när det plötsligt ändrades bytte jag land ett par månader. nu är jag tillbaka i sverige, men i en stad 50 mil från göteborg. förr eller senare snubblar man över en utbildning eller vad det nu är som behöver hända för att man ska leva upp på nytt.

Unknown said...

Kunde inte ha skrivit det bättre själv, precis de tankar som jag har i huvudet. Hoppas allt ordnar sig för dig!

johanna said...

Brukar tro att jag är den enda som känner och tänker så. Måste erkänna att det känns skönt när man märker att man inte är det.

Jasmine said...

Jag känner att det är dags att lämna spår efter mig och inte bara vara en anonym i mängden. Tack för en härlig blogg. Först och främst för att du tar så sanslöst fina bilder och inte minst för att det känns som att du är på samma ställe i ditt liv som jag är i mitt och det är så skönt att någon vågar ventilera allting. Jag hoppas att svaren kommer till oss båda inom kort.

Anonymous said...

Känner igen mig till 100%.. Får hoppas att tankarna och livet klarnar, hoppas det för mig med. :)