jag sitter på spårvagnen. det är mitt i natten och jag är på väg åt helt fel håll genom stan.
utan någon förvaning, inte ens ett konstigt blink med ögat eller ett varnande ord har han på något konstigt vis sagt upp sin kärlek. mitt i en halvdrucken öl på en uteservering låter han bomben explodera i mitt ansikte.
det tar någon sekund. kanske två innan jag tagit in orden och vänt mig om för att gå. mina steg känns snabba, starka och målmedvetna. bakom mig hör jag han ropa mitt namn, men jag vänder mig inte om.
känslan är ny för mig. har aldrig varit med om något liknande tidigare.
känner mig inte ledsen. inte arg. inte rädd. jag känner ingenting, utan fortsätter bara att åka.
någon sätter sig bredvid mig och frågar om vi ska knulla.
jag avböjer vänligt men bestämt.
världen är konstig.
3 comments:
Kryssade i spännande men med eftertanke borde det funnits en knapp är man kunde kryssa i skrämmande..
jag älskar dina minnen-inlägg. du får dem alltid att låta som sina egna. fast dom är dina.
anonym: ja, jag har också tänkt på det. ska nog fixa en fjärde klick-grej.
pistol: roligt att höra! det känns fint.
Post a Comment