´: November 2012

Instalife

Inte så mycket tid över till annat än skola just nu. Eller möjligtvis lite ölfest med klasskompisarna då och då när vi behöver pausa i examensarbetet. På instagram ser man klart och tydligt att jag mest hängt med mig själv på senaste tiden.

Känns som jag ser söta, fina hundar överallt nu när Leo inte finns mer. Som dessa två, bästisar som jag träffade på Sandengs fotolabb. / Sen har vi en klassisk poserbild, inte så mycket att säga om den saken. Haha.

Jag och Emmeli var ute och drack skumpa mitt i veckan för att fira hennes förstahands kontrakt på en 2a i Majorna! / Jag var även på en mini-second hand runda och hittade en väst som någon fäst en plasttjur vid. Fint tycker jag.

Klädde mig som en djungeldrottning.

Gick på fest med tjejerna i klassen och dansade som en galning.

Följde även med denna underbara människa ut i natten.

Annars har det mest varit skola till sent på kvällarna. Har bland annat gjort två utkast på små fotoböcker som jag funderar på att ha med på vår utställning.

Printade en XXL-print på mig och Emmeli.

Dom två bästa grejerna i Metro senaste veckan! Bästis på första sidan och jag kunde knappast vara stoltare.

Annars var tydligen pussmuns-posen något jag körde med.

Även denna käcka pose och stjärna på huvudet låg nära till hands.

X

Grattis världen! Mina nya visitkort ska ha denna bilden:

X

"När slutade det vara ett val? Vad är det i mig som har slutat välja dig, som istället har flyttat in i dig så att jag måste vara med dig för att kunna vara mig själv?"

- Gunnar Andelius

hello you

Instalife

Livet är en bergodalbana. Bra och roligt ena dagen för att vara hemskt och överjävligt andra. För en vecka sedan åkte jag hem till mamma och pappa i ett par dagar. Gick en höstig promenad runt delsjön med pappa och Emmeli och gosade med djuren.

Vi hittade den största rotvältan jag sett i hela mitt liv. Jag lånade en ring av Emmeli då mina tre gått sönder efter varje dag-användande i några år.

Hittade även några andra smycken som jag trodde var borta för alltid.

Pannkakstårta och en liten Leona som sminkat sig för första gången.

Det blev så klart en helgfylla också, en spontan sådan. Den ledde till krossade glas och lite dimma, men det var det värt!

Jobbade en del med min bildblogg, framför allt en ny bildserie jag gillar väldigt mycket.

Var sur och blev glad.

Promenerade flera timmar i Göteborg med massa tankar i skallen.

Åkte hem till mamma och pappa och sov bort nästan en hel lördag.

Sedan hände det vi fasat för ett tag nu. Leo orkade inte mer och vi kunde inte fortsätta vara själviska och ha honom kvar. Tog ett otroligt smärtsamt avsked av min lillebror.

Sov gott min fina kille, en dag möts vi igen!

Ny bildblogg

Håller på och grejar med en ny bildblogg som förhoppningsvis ska kunna bli en lite stilrenare portfolio. Här är ett litet smakprov från en bildserie jag fotat för i ett par veckor.

Vila i frid Leo

Min älskade lille pojk var plötsligt inte så liten längre och hans kropp orkade inte med en jul till. 14 år tillsammans med min fyrbenta broder fick jag.

Men nu får livet ta och ge sig med fula spel. Igår var andra gången inom loppet av en månad som jag satt och höll i en familjemedlem som slutat andas. Att sorgen är kärlekens pris är så sant som det är sagt, men jag vet fan inte om det är värt det om smärtan aldrig släpper, sorgen inte avtar och bara fler och fler som man älskar måste gå?

Lugnet med pappa

du

Jag har aldrig upplevt den här sortens hjärtesorg förut, det är som om ett stort svart hål som spruckit upp i mitt bröst och skriker efter att fyllas med ord, kärlek och värme från någon som inte längre finns. Och hur det här svarta, onda ska kunna läka finns det ännu inget svar på, ingen väg mot, inget hopp om. Allt jag kan göra är att rida ut vågen av saknad och längtan och hoppas att den en dag kommer att bli mindre intensiv. Sluta vara så isande kall.

Har förlorat ganska många under årens lopp, morföräldrar, farfar, vänner, bekanta och människor jag brytt mig om. Och fy satan vad ont det gör. Vad svårt det är. Var tungt det känns. Men någonstans har jag alltid sett en lindring av den intensiva smärtan som sorg för med sig.

Varför är det annorlunda denna gång?

Feeling

Snodde Emmelis telefon och utforskade hennes fotoalbum idag. Fick feeling när jag kom till dessa. Tänk att det bara är två månader sedan vi badade i sjö och hav. Och tänk vilken lång väntan på att kunna göra det igen...