jag sitter gränsle över honom och han drar av mig min klänning i ett enda drag. han bryr sig inte om att viska när han säger vad han tycker att vi ska göra. att jag är naken gör mig inte obekväm alls, vet inte om det beror på vinet eller att jag faktiskt tror på honom när han säger att jag är vacker.
jag besvarar hans ord med en kyss, en bestämd sådan.
och jag tänker att han är mitt bedövningsmedel. min verklighetsflykt. den bästa jag kunde hitta och snyggare än alla andra.
No comments:
Post a Comment