livet just nu

i lördags bestämde jag och adam att vi skulle bryta helt, klippa allt. inte ses. inte höras. ingenting.
i den stunden växte det fram ett stort svart hål inne i mig. tomheten föll som en tung sten i bröstet. samtidigt tog en slags lättnad bort känslan av att falla handlöst ner i någonting som bara kändes hemskt. nu har det gjort. sagt. bestämt. kapat. klippt. över. 
inget hopp. ingen längtan ska få existera mer.
på gott och ont.
våran fina tid fick ett uttalat slut och det finns inte längre någonting som kallas "vi". inte ens ett vänskapligt "vi". nu är det bara han och jag. två individer som ska leva våra liv på olika sätt. på olika håll. i samma lilla stad. 
jag har försökt att inte tänka på det, koppla bort, bara ha roligt, tänka på mig själv och andas ut. 
och fastän hålet finns där och fyller mitt bröst med tomhet så har lättnaden lyckats väva ett litet skyddsnät så att jag inte faller så hårt.

adam har sagt att ett av dom största problemen i vår relation var att jag hade så svårt att leva i nuet. jag förstår precis vad han menar, jag längtade alltid efter något annat, något mer. så många gånger när vi var tillsammans och framför allt efter att vi gjorde slut har jag förbannat mig själv för att jag inte bara kunde njuta av det jag hade och bry mig mindre om det jag inte hade.

men igår när jag pratade med min bästa vän sa hon någonting som jag verkligen tyckte var bra. om jag hade ett problem att leva i nuet betydde det kanske att jag inte trivdes tillräckligt bra just där. "du har aldrig problem att vara i nuet när du varit med mig, och du har inte problem att leva i nuet nu när det bara är du", sa hon. och jag insåg att det kanske stämde. även fast jag inte älskar livet just för tillfället så försöker jag ta tillvara på det som är bra för stunden och njuta av det. och hur lycklig jag än var tillsammans med adam så var det uppenbart att någonting som fattades mig. inte bland mina känslor för honom, någonting annat som jag inte kunde se bort ifrån. någonting som betydde mer för mig än för honom. en känsla vi inte lyckades mötas i.

att ha förlorat den person jag var övertygad om att jag skulle leva mitt liv med och som jag ville ge allt till kommer ge mig den största läxan. ska aldrig mer försöka ha någonting jag inte trivs med eller vara någon jag inte är men viktigast av allt: jag ska aldrig låta det gå ut över den personen jag älskar.

jag vill tro att det finns en mening med allt. att man blir starkare av sådant som gör ont. att allt som är svårt leder till insikt och så småningom någonting större.