hur allting började

jag blev kär i adam för exakt två år sedan. under way out west 2009 hade jag hjärtat i halsgropen typ hela tiden. vi hängde i gäng, fick aldrig en stund för oss själva. men många blickar och leenden utbyttes. mitt i natten andra festivaldagen fick vi ungefär 2 minuter ensamma, det var på en balkong på en efterfest. då höll vi varann i hand tills någon kom ut med en gitarr och började spela och sjunga. det var fint. det räckte för att veta att man inte var ett totalt dumhuvud som tyckte om någon man kanske inte borde tycka om eller kunde få.
jag var nybliven singel. bodde fortfarande ihop med mitt ex och visste att jag inte borde bete mig som jag gjorde. och fastän jag föll handlöst in i förälskelse som verkade vara besvarad var allting ganska olyckligt. vårt gäng var uppbyggt för att allt förr eller senare skulle rasa samman. det var inte bara jag, adam och vår förälskelse. det var också vänskap som skulle gå i kras och relationer som skulle falla. och hur jag än vände och vred på situationen så skulle även mitt hjärta krossas. sista kvällen lyckades vi skaka av oss dom andra. och efter många långa timmar av längtan efter någon man inte tidigare fått röra vid så kysstes vi. det var flyktigt och fel, men samtidigt så underbart. vi satt i flera timmar på en plats där ingen skulle kunna se oss och höll om varandra som om det vore både första och sista gången.

sedan blev allting kaos och olycka för både oss och andra ett långt tag. men det var i alla fall så allting som är fint och bra idag började. med festivalsommar i göteborg.