Älskling, finns du på eniro?

Här om kvällen när lampan var släckt och vi borde sovit för längesedan hände det ett litet missöde som kallas att trampa sönder en mobil, eller i alla fall displayen. Jag får skylla mig själv som lagt den på golvet men ändå, att vara mobillös är ett handikapp. Ett stort handikapp!! Speciellt för en sån som jag som ALDRIG lär mig några nummer utantill. Dom senaste dagarna har jag kunnat ringa till
1. mamma
2. pappa
3. mina systrar
4. jenny (min äldsta vän som haft samma nr i alla år)
5: självklara nummer som: 112, 650 000 - taxi göteborg, samt någon random tele-mötesplats som vi brukade busringa till som små och som jag aldrig glömt av nummret till.
Inte ens Joel har jag kunnat ringa, haha. Har nämligen inte lärt mig hans nummet ännu. Faktum är att jag tror aldrig ens att jag slått det andra gånger än då jag knappat in hans namn på mobilen. Känns ju gött att fråga, "älskling, finns du på eniro?" ifall det skulle vara nåt.

I vilket fall som helst så ställde jag till med lite spontan förfest här hemma igår, ringe min syster och fick igång en liten telefonkedja för att få hit folk. När min syster kommer hit har hon med sig ett paket, "en för tidig julklapp" säger hon. Från pappa.

Gissa vad som fanns i paketet!