Jag åkte iväg. Och kom tillbaka till någonting som jag inte visste var en del av min verklighet. Det luktade inte värmeljus och clementiner längre. Istället luktade det sopor och cigarettrök. Jag drack vin och försökte låtsas som att jag aldrig åkt iväg. Jag smittade av mig med min bitterhet utan att kunna komma undan, blev rädd och lite arg.
Nu är jag tillbaka på våningen sju bland goda dofter. Jag och Joel har precis städat lägenheten, och det luktar nytända värmeljus och bubbelbad. Jag vill pussas mest hela tiden samtidigt som jag skulle kunna sitta i den här soffan hela natten. Jag tror det kallas trygghet, det är i alla fall inte apati.
Vad som hände vet jag inte.
1 comment:
fint.
Post a Comment