Svinkall full och full helg

Idag är en bättre dag än igår när jag grät av självömkan, bakfylla och hunger i hissen påväg från Joels tomma lägenhet. Åkte hem till Jossan som på fem sekunder slängde ihop världens frodigaste goda men också väldigt sunda söndagsmat. Underbart.
Helgen var fullspäckad. Fest och jobb och jobb och fest och massa folk. Det var grymt, men idag är jag trött.

I fredags hade jag och Daniel planerat en bästiskväll. Jag hade fått lova att inte ha en endaste liten plan mer än att träffa honom för det var så längesen på tu man hand. Han ville bjuda på middag och vin. Ingenting man tackar nej till precis. Men när jag hör av Daniel på fredagen så har han glömt sin plånbok i Falkenberg, inte hela världen tänker jag eftersom jag ändå hunnit äta lite för mycket hemma hos mig själv. Senare när han ringer meddelar han dock att han också GLÖMT att köpa vin innan systemet stängde. HUR KAN MAN GLÖMMA ATT INHANDA DET MAN I ÖVER EN VECKA PRATAT OM ATT BJUDA PÅ? Speciellt när man varit i centrala stan nästan hela dagen. Haha, jag var inte förvånad.
I vilket fall som helst så åker jag hem till Daniel, han värmer en pizza och slänger i sig, föreslår att vi ska gå till grannkrogen och ta en öl i stället. På väg till krogen ändrar Daniel planen. Nu vill han till Underjorden istället. Jag är tveksam, hade lovat mig själv (och honom) att inte gå ut ikväll. Vi slutar ändå bland massa popare i gamlestan, hur skulle jag kunna säga nej när han lägger på den där hundvalpsblicken? Våran mysiga hemmakväll blev en flopp men istället blev det billig öl och dans.
-
På lördagen var det jobb. Jag skulle till stallet på kurs. Kämpade mig upp med en läskig bakfylla för att ett par timmar senare stå i skitlukten i stallet och få reda på att kursen var inställd.

På kvällen var det mer jobb, med sånt jobb som kombineras med fest. Nämligen att fota Publiks 8-års jubileum. Det blev en lång kväll med god mat och mycket dans. Sensommaren har blivit svinkall. Höstkläder räcker inte till, jag vill ha yllerock, mössa och halsduk. Men det gäller att "lida" sig igenom September och vägra inse att sommaren börjar ta slut. Jag vill fortfarande gå med bara ben, men det är självplågeri. Gåshuden är inte nådig efter en cigg i kylan.
Lång kväll som sagt, med nef och beat efter Publikfesten. Mötte upp Joel framåt morgonen för att krypa ner i en varm säng.



Söndagen var som sagt bakfylla, hunger och frustration. Jag lipade lite, satt ensam i Joels lägenhet med en dator som krånglade och Jossan made my day. Senare på kvällen blev det god ost med Joel och hans bror, vid det laget var mitt humör ganska gott igen. Osten var förståss godare, men ändå.
Avslutade helgen med en långpromenad genom halva stan. Hand i hand. Sedan låg vi i en stor gunga och kollade på stjärnor. Det var bra.