Brun, brunare, brunast!

Här om dagen färgade jag håret. Mörkbrunt. Nästan svart. Är uppriktigt sagt förvånad över hur många det är som tycker att jag ska vara blond. Folk som aldrig ens träffat mig bara skriker ut det. Vet inte om jag gjorde det här i någon slags motprotest mot blondinhetsen eller om jag bara fick en vanlig go flipp. Det är nästan bara min pojkvän som sagt att jag är fin i håret. Jag säger det till mig själv varje gång jag ser mig i spegeln för jag gillar det. Brunt är sjukt bra. Det är enkelt och man kan färga det hemma för ynka 70 spänn, haha. Det är svårt att vara blond om man både är mörk i rötterna och pank. Det är så mycket som krävs, gå till frisören oftare, eller färga hemma om någon nu föredrar det(?), silvershampo för att det inte ska bli gult, jobbig utväxt, sjukt slitet/torrt hår, hårinpackningar i mängder osv osv osv. Jag beundrar er som orkar vara blonda. Jag är inte en av er.

Kolla HÄR. Varför blond folk skulle vara kul att veta?
Här kommer en trött bild från imorse. Enda som finns på mig och min nya färg: