Min nya bästis

Jag har fått en ny kompis på jobbet. Han är en stor, stenhård öststats-snubbe, som går runt med sin kniv och ser allmänt farlig ut. Bitter är han också, jävligt bitter - snackar skit och skäller på världen så fort han får chansen. Jag kan inte låta bli att skratta åt hans klagande. Första gången jag "råkade" le mot honom så trodde jag nästan att det skulle bli min sista stund i livet. Sedan log han och då kom dom där små skrattrynkorna vid ögonen fram, och det glimmade till. Jag andrades ut, och all min rädsla försvann.
Tidigare jobbade han som taxichaufför, men han var tvungen att sluta för att han inte stod ut med folk som ville vara käcka och prata under färden. Han kände att han kanske skulle slå någon, eller bli för otrevlig ifall han jobbade kvar. Han bjuder alltid på sin egen mat i lunchrummet ifall någon vill smaka, för tydligen är hans fru en jävel (eller inte) på matlagning. Här om dagen hade han en lång utläggning om hur man skulle gå tillväga om man ville begå det perfekta inbrottet.
Nu är han min vän.

Det blir lite häng inne på mitt "kontor" varje dag. Han röker samma cigaretter som mig, och pratar gärna om hur mycket han hatar mänskligheten, det passar mig bra. Dessutom kallar han mig "drottningen".