Kommer ihåg första gången jag skulle vara ensam hemma.
Mamma och min syster skulle åka till skolan på "utvecklingssamtal", och min lillasyster som då inte var många år skulle såklart följa med. Jag antar att jag ville vara mogen och visa att jag klarade mig själv. Det var mitt på dagen, solen sken och fåglarna kvittrade. Stolt som fan var jag när jag sa hejdå till mamma och mina systrar, men så fort jag hörde dörren slå igen fick jag en stor klump i magen, jag höll mig dock från att springa ut efter mamma. Jag hörde bilden starta där ute, och i samma sekund som jag förstod att den körde ut från uppfarten kom paniken. Jag sprang ut, men då var det redan försent.
Vad gör jag då? Jo, jag klättrar upp i en lyckstolpe (eller ah, en sån där som vägnamnet står på) och sitter högt upp i den tills mamma kommer hem igen.
Kommer ihåg att jag tyckte det var ett bra ställe eftersom jag var rädd för alla monster i huset, och i toppen av den så kunde ingen ta mig, samtidigt som jag kunde se åt alla håll.
Där kände jag mig trygg.
No comments:
Post a Comment