mitt gamla hem och det här

jag trivdes så jävla bra i den gamla lägenheten. uppenbarligen för bra. fastän att avloppet läckte och det var bastuvarmt dom soliga dagarna så var det verkligen mitt hem. jag kände mig trygg och hemma. där kunde jag gå och lägga mig på nätterna utan en enda jobbig tanke som for genom mitt huvud. jag kunde blunda hur länge jag ville utan att bli rädd, och jag hade platser för vad jag ägde. jag älskade att sitta och titta ut genom fönstret på det gråa skabbiga torget utanför och lyssna till spårvagnarna som åkte förbi. jag älskade det faktiskt.

nu ligger jag på en soffa. vet inte vilket rum som är mitt eller hur länge jag kan stanna här. jag har fortfarande massor av saker nedpackade, och jag vet att det kommer förbli så tills jag hittar något eget. nu går jag i skåpen som en osäker gäst, och jag smyger på tå för att inte väcka den björn som sover. jag kan inte mycket längre. känner mig som en förlorare, men försöker vara stark.

det handlar inte om att jag är olycklig eller tycker att jag gjort fel val. för det tycker jag inte.
det handlar bara om längtan efter någonting som är tryggt och som är mitt. hur hittar man det? hur?

5 comments:

Anonymous said...

såg dig på spårvagnen idag när jag cyklade vid järntorget, du var lika söt som vanligt! allt kommer bli bra till slut.

l' said...

jag har fått rätt klart för mig att du bodde på chapmans torg förut i de höga tegelhusen på vänster sida av hållplatsen när man kommer från järntorgethållet, av alla bilder att dömma. jag skafaktiskt flytta in i de husen i det månadsskiftet som kommer, lite synd att du inte bor kvar tycker jag. men hoppas att du fåt det bra där du bor nu med. jag vet inte om du minns, men det var för övrigt jag som hälsade på dig inne vid toaletterna på kingshead för ett tag sedan, jag berättade att jag följt dig på bdb och här på bloggen ett väldigt länge, och du berättade då att du var nere i en liten svacka just då. jag har ju såklart fortsatt följa bloggen, och det känns skönt att se att du mår bättre nu än du verkade göra då, för du verkade, och verkar vara en så himla fin och trevlig person. och du kommer säkert hitta nåt eget och tryggt snart igen. så kämpa på, kanske vi syns på gatorna igen.

ina said...

trygghet är nog det bästa som finns. jag önskar att den når dig snart snart. jag skall kolla in dina bilder, finns de kvar i helgen?

emelie s. said...

kom till stockholm och känn dig trygg med mig en helg.

Lisa said...

Jag är i precis samma situation. Det tär på en att inte känna sig hemma någonstans. Att inte ha något som är ens eget. Hoppas vi båda finner det snart.