Morgondagen kom, och den kom som en chock

Igår festade vi som om det inte fanns en morgondag, men lik förbannat vaknar man upp bakfull och jävlig och inser sitt misstag.

Jag lyckades sova få några timmar imorse. Fick försöka hitta en plats mellan två totaldäckade Joelar som låg som två stenar i sängen. När jag vaknade hade jag nästan kramp i armar och ben, var fortfarande "finklädd" och full, och mitt ena öga hade svullnat upp som ett hej kom och hjälp.

Min sista morgontimme innan sömnens land kom till mig spenderade jag med musiken. Dj E tog en plats i en kaosartad efterfestad och ganska tom lägenhet. Sittande på golvet mellan misär och ölburkar spelade jag dom finaste låtarna jag vet. Sedan grät jag.


1 comment:

inte nu kanske sen said...

bilden på dig med reflektionen är så himla fin. du är så himla fin!