Imorse när jag vaknade så kände jag bara "ånej". Ingen livsgnista här inte, ingen glädje, inga planer, ingenting.
Jag gläntade på persiennen och tittade ut på en grå sörja. Jag tänkte på uttrycket Peter myntade en gång i tiden, "sverige är ett regningt rövhål". Då förstod jag aldrig riktigt vad han menade, men plötsligt la sig alla bitarna på plats och jag förstod precis hus Peter hade känt då han yttrade dessa ord.
I vilket fall som helst så var jag ju tvungen att gå upp ur sängen.
Jag bor ju åter igen hos mina föräldrar, och fastän det var typ två år sedan jag flyttade hit igen så kommer jag aldrig mer att lyckas ta mig in i familjen så att allting blir det samma som förr. Vi är så jävla trasiga, som en slaffsig syltburk som passerat sitt "bäst före"-datum. Vi har gått sönder tillsammans på grund av varandra. Åh, vad jag hatar fina fasader, villor i utkanten av stan med stora tomtar och hundar. Precis sånna är vi, och bakom allt det där så finns det ingenting kvar.
Jag hatar när folk kallar oss för "den perfekta familjen", mamma, pappa, barn och hund. Inga skiljsmässor, inga dödsfall och inget bråk. Tror ni ja, era jävla idioter.
Det är sjukt hur mycket man aldrig delar med sig av utan gömmer bakom allt det fina, perfekta, falska. Suck.
Som vanligt satt vi vid köksbordet och åt frukost utan att prata med varann, en meter bakom mig satt min lillasyster och cyklade som en galning på träningscykeln. Ge mig lite ro vid matbordet tack, det är det enda jag ber om.
Nu ska jag leta lägenhet.
4 comments:
Varför har du flyttat tillbaka till dina föräldrar?
Våran familj speglas också som en av de perfekta familjerna i andras ögon där det bla finns en missbrukare en bög och ett dampbarn i den, så enormt pepp!
Det gör lite ont när man läser det du skriver. Jag vill fråga, även om du inte vill svara: är din syster lycklig? Vet du det?
men du är ju inte så gammal ännu. kanske är bäst att inte flytta, eller något drastiskt utan bara vänta ut tiden. eller vad vet jag? 18 ser fram emot att flytta hemifrån i höst, men jag känner att det kommer bli ensamt.
anonym: blev av med min gamla lägenhet, kände att det var ett smart drag med tanke på min ekonomiska situation och hur svårt det är att få ett vettigt boende här i göteborg.
bella: vad exakt är det som gör ont att läsa, och vad får dig att undra/tro detta om min syster? krampårej
anonym: tycker verkligen att man borde tänka på flytt om man inte kommit så långt när man passerat 20. ensamhet hör ihop med att flytta, men det behöver ju inte vara en dålig ensamhet, utan snarare en lugn och skön.
Post a Comment