livet

ni som fortfarande läser den här bloggen har säkert listat ut att jag inte använder min kameran så mycket längre. däremot fotograferar jag det mesta jag ser med min iphone. inte riktigt samma sak men uppenbarligen behöver jag någon slags kameravila om jag någonsin ska göra comeback som fotograf. konstigt hur en kan gå en utbildning som heter "yrkesfotograf"och istället för att bli mer peppad så slutade jag fota nästan helt och håller. tappade lusten och inspirationen. hade tio gånger mer jobb när jag startade utbildningen.

däremot ser jag att dom få gånger jag verkligen tar upp min kamera och fotar, spontant eller planerat så blir bilderna väldigt fina. kanske är det någon slags mental utveckling jag håller på med? hoppas det. vill inte ha det så här jämt.

här kommer några ögonblick från hur livet kan se ut.




3 comments:

SaraMy said...

Vet du, precis samma sak drabbade mig efter att jag gått Dômen. Tror det har med prestationsångest att göra, att en faktiskt tog det som var lust och lekfullhet och försökte göra allvar av det. De båda ytterligheterna tar ut varandra och man sitter kvar med ett moment 22.
Sen tror jag dock att det även kan vara som du säger, att det är en inre process. När jag plockade upp penseln i höstas efter ett till två års paus från oljan så var det som att jag hade knäckt vissa koder i mig själv.Det jag hade motstånd mot förut skedde av sig själv. Jag tror på att det får ta tid.
Och: att man behöver fylla på med nya intryck, och bearbeta. Man behöver ju en input för att kunna göra någon sorts output..
Kram fina du.

Gustav said...

Jättefina kort!

Chatrin Loov said...

Verkligen bra foton, hoppas också att du känner mer lust snart!