Från det att jag och Adam bestämde oss för att gå skilda vägar har det varit ren ångest att titta på och tänka på hem och inredningsprylar för mig. Har liksom känts som att allt som är fint och vackert vill rövknulla mitt ansikte om jag längtar efter det.
Och eftersom tillvaron rasade ihop mitt i vårt sökande efter det perfekta hemmet (och det lyckliga livet) så har ämnet hem känts så skört och otillgängligt.
Jag som var en riktig sucker för att knarka inspiration till ett drömhem fick i och med att jag över en natt lämnade vår fina lägenhet och flyttade in i gästrummet hos mamma och pappa en överdos av allt som hade med harmoni i hus och hem att göra. Mitt gamla flickrum som redan länge varit omgjort till gästrum blev mitt nya tillhåll. Och här har jag bott ett tag nu i två resväskor med tillgång till en garderob med 10 galgar där mina klänningar och jackor får bråka om bästa platsen. Väggarna är kritvita. Vill inte sätta upp något. Vågar inte göra det här rummet till en del av mig.
Känner dock att nu är det dags att ta tillbaka den sköna känslan om en hoppfull framtid. I alla fall våga beblanda mig med mitt intresse för heminredning igen. Vem vet, kanske hittar man en plats att vara på redan i morgon, eller dagen efter det, eller dagen efter det. Det är töntigt att ge upp.
2 comments:
Nej, ge för i helvete inte upp! <3 <3
Nej ge inte upp, som du säger, rätt vad det är har du något och då måste du ha massa inspiration och tankar redo!
Jag och Andreas vill ju sälja allt och dra utomlands när jag slutat skolan, så det känns inte lönt att fixa med inredning här hemma, men drömma och inspireras kan man alltid ändå ;)
Du hittar så mycket fin inspiration också, kul att följa för jag gillar din smak när det kommer till inredning! :D
Post a Comment