Här om dagen träffade jag fantastiska Annlouise Landelius, planerade framtida fotograferingar och tog några bilder i hennes butik på Nordenskiöldsgatan. Alltid lika fint hos henne, ren njutning för öga och själ att vistas där.
jag glömde mina vantar
Fotat några bilder för ett spännande projekt vid namn, jag glömde mina vantar. Smyckekonstnär och arbetsplats på bilderna. Läs mer om det hela här vettja!
mina nycklar
på min nyckelknippa finns det just nu nycklar från fyra olika hem. både konstigt och fint på något vis.
nummer ett.
barndomshemmet. mamma och pappas trygga vrå. dit jag alltid får komma för att finna ro, bli ompysslad eller bara vara. här är jag alltid välkommen och det är vad nyckeln till deras dörr får symbolisera.
nummer två.
hemmet i haga. det förlorade livet. stället jag både hatade jag älskade på samma gång, men framför allt det ställe jag såg som mitt hem. nu går jag inte dit utan att noga ringa och förvarna innan. jag är inte längre än del av det som finns där, men mina möbler är det. det är därför nycklarna dit finns kvar.
nummer tre.
lånelägenheten i landala. här bor jag nu i tio dagar. min packning består av två stora resväskor. alla andra saker här tillhör någon annan. känner mig lite som turist i mitt eget liv. samtidigt är det här min tillfälliga borg. min fristad. så den här nyckeln lånar jag två dagar till.
nummer fyra.
lägenheten i majorna. den jag ännu inte känner. men den som blir mitt egna hem. en nystart på någonting jag tror kommer att bli bra. och den nyckeln fick jag idag.
nummer ett.
barndomshemmet. mamma och pappas trygga vrå. dit jag alltid får komma för att finna ro, bli ompysslad eller bara vara. här är jag alltid välkommen och det är vad nyckeln till deras dörr får symbolisera.
nummer två.
hemmet i haga. det förlorade livet. stället jag både hatade jag älskade på samma gång, men framför allt det ställe jag såg som mitt hem. nu går jag inte dit utan att noga ringa och förvarna innan. jag är inte längre än del av det som finns där, men mina möbler är det. det är därför nycklarna dit finns kvar.
nummer tre.
lånelägenheten i landala. här bor jag nu i tio dagar. min packning består av två stora resväskor. alla andra saker här tillhör någon annan. känner mig lite som turist i mitt eget liv. samtidigt är det här min tillfälliga borg. min fristad. så den här nyckeln lånar jag två dagar till.
nummer fyra.
lägenheten i majorna. den jag ännu inte känner. men den som blir mitt egna hem. en nystart på någonting jag tror kommer att bli bra. och den nyckeln fick jag idag.
Instalife
Veckan började med att jag packade ett par väskor och flyttade in i en lägenhet i Landala. Här skulle jag bo i ungefär nio dagar.
Passade även på att börja en kurs på Fotohögskolan.
Min första ensamfrukost i lägenheten såg ut så här:
Promenerade runt i stan och testade nya vägar till och från bra grejer och trevliga hem.
Jag och Emmeli bestämde oss för ett tag sen för att börja ta körkort så vi gick på lite introduktionskurs och kände oss gamla bland alla andra.
Jag åkte hem till mamma och pappa när det blev fint väder. Solade några timmar på balkongen och drack bubbel med mamma och Emmeli.
Jag och Emmeli tog en klassisk powerwalk.
Den kvällen bjöd jag över två av mina favorittjejer på bubbel och jordgubbar.
Livet var GÖTT.
Kände mig lite ensam på kvällarna.
Men skönt att vakna och få breda ut sig på morgonen.
Jag köpte en ny mönstrad skjorta som jag stolt poserade upp i.
Sedan blev det midsommar och det firades ihop med några av dom bästa!
Baby!
Dagen efter har en längtan efter pizza aldrig varit mer intensiv.
Stillheten i lägenheten var påtaglig.
På söndagen gav jag mig själv ett göttigt hemma-spa.
Några av världens finaste människor råkar vara mina bästa vänner!
Bästa midsommar på väldigt länge! Kanske bästa någonsin? Här kommer en bildbomb i alla fall.
Jag blev bjuden på sommardrink!
Den är fina killen dök upp.
Och den här.
Vi pratade om hunkiga skådisar man var lik, eller i alla fall önskade att man var lik.
Världens bästa tjej och värdinnan för kvällen.
Albin var där.
Och Niklas och Jakob.
Självklart kunde vi inte motstå lite roliga fotolekar, till exempel som vem som kunde bli fulast på bild. Jag kanske vann, men jag var inte i alla lika roliga som vissa andra... typ Emmeli.
Josephine fick till ett riktigt kungligt skak!
Men vinnaren i att förvränga sitt ansikte och låta kinderna fladdra är ändå den här mannen...
Två favoriter som är sugna på kubb.
Men först skulle vi ta en gruppbild.
Gruppbilden utvecklades till någon slags galen fotofest där alla tävlade om vem som kunde hoppa högst eller göra den goaste posen. Älskar't!
Några av världens finaste människor råkar vara mina bästa vänner!
Vad hände här undrar man ju. Tre grupperingar som sysslar med vadå? Haha. Och Peter alltså (till höger). Bästa posen!
Hopp hopp!
Kvällens högsta!
Adam var tvungen att svinga lite Emmeli också...
Dom mest kamerakåta filurerna jag känner <3
Sedan gick vi ner mot havet.
Joel var nog inte så sur som han såg ut.
Emmeli började lite försiktigt med att gå i från stranden.
Stormen var mer hardcore.
Jag kärringdoppade först för att inte blöta ner håret, men blev ändå knuffad från bryggan ungefär tusen gånger efter det.
Vissa näckade...
Jag blev lite antastad av en utav nudisterna, men med tanke på mitt leende så var det nog ganska trevligt.
Dom som inte badade gruppkramades lite!
Sedan en lång promenad hem. Och det var nog ungefär här nån gång som min blixt började ge sig.
<3
Sedan, lite mer kubb. Nattkubb.
Sparade kanske inte heller på alkoholen i natten.
Plötsligt var det ljust igen och solen hade börjat gå upp.
Vi beundrade hur vackert allting var.
Ja, alla beundrade inte soluppgången. Vissa gjorde sig själva till en del av den.
Sedan började tröttheten smyga sig på.
Vi bestämde att det var nog dags att ta sig hemåt.
Hejdå Fiskebäck! Hejdå midsommar! Tack för en fantastisk dag och natt!
Subscribe to:
Posts (Atom)