augusti 2009 - tänk om jag visse då

det är sjukt hur mycket som kan förändras på bara ett år. vid den här tiden i augusti förra året var det kaos och oreda i mitt liv. jag och joel hade precis bestämt att vi skulle gå åt olika håll. vi bodde fortfarande tillsammans och livet var upp och ner i jakt på att bli hel igen, och hitta någon stans att bo. då skrev jag så här:

"känns som om ett decimetertjockt lager av damm, aska och smuts täcker våran lägenhet. det luktar cigarettfimpar, gammal mat och bakfylla. växterna har börjat tappa sina blad och bli bruna. jag tar inte av mig skorna längre när jag går in. handlar inte mat eftersom jag inte kan äta. plockar inte undan efter någon annan eller mig själv. men det materiella kaoset är ingenting om man jämför med det lager skit som samlats kring mitt hjärta dom senaste dagarna. det materiella kaoset är INGENTING om man jämför med hur det känns att ligga ensam i soffan och må så illa att man inte kan somna när man är så trött så att händer och fötter sover som tunga klumpar. paniken inombords som förvandlas till fysisk smärta och släpar mig upp till toaletten för att spy luft och galla.

det känns som att jag ångrar alla mina livsval som fört mig hit."


tänk om jag hade vetat då, hur allting skulle vara nu. att bara ett år efter min värsta kris i livet sitter jag i den perfekta lägenheten med kvällsol och utsikt över älvsborgsbron. jag har mitt eget. jag är inte kaos längre.
och det bästa av allt - tänk om jag hade vetat då att min hjärta skulle vara läkt och överfullt med massa kärlek till någon som får mig att må bättre än någonsin.

tänk om jag visste då.

3 comments:

Anonymous said...

men hade du vetat då, hade känslorna nu kanske inte varit lika fantastiska? det krävs att må piss, för att uppskatta att må bra :*

Anonymous said...

Jag är en utav dina ganska unga läsare. Och jag låg precis hemma i min soffa och grät och mådde piss över mitt förhållande med min pojkvän, som jag tror håller på att gå i kras, när tanken plötsligt slog mig att jag borde läsa lite to tell the truth, för det får mig alltid att må bättre, och så kommer jag direkt till det här inlägget. Tack Evelina, du har precis blåst bort så mycket damm ifrån mitt hjärta.

Anonymous said...

TACK för det här inlägget! Gav mig superkrafter.
// 15-årig förvirrad tjej