typ ALLA är viktigare än mig när jag gör det här

vill hellre dö än att jobba idag. eller nä, jag vill hellre dö än att jobba med just det jag jobbar med idag. trodde jag var skonad från förnedringsjobb några månader framöver, men där hade jag fel. förra veckan ringde dom och frågade om jag kunde hoppa in, och självklart säger jag ja. vad annars när det är frågor om jobb? jobb betyder ju pengar och pengar betyder så jävla mycket mer än man vill.
jag jobbar extra på ett marknadsundersökningsföretag. i maj fick vi reda på att det inte skulle komma några fler uppdrag förrän till hösten, och fastän hjärtat pep till lite på grund av pengafrågan så var det ändå en sjuk lättnad att veta att man skulle slippa förnedringsgrejen med utskällningar från stressade människor som tycker att dom är viktiga och skönt att slippa att alltid låta glad och trevlig fastän vissa folk är idioter och fastän man är trött, ledsen, dumpad, sjuk, illamående... whatever.

på torsdag lämnar jag stan i alla fall. det ska bli skönt.