när jag vaknar och inser att det faktiskt kom en dag till i mitt liv så gråter jag. orkar inte känna mer. orkar inte ha ett hjärta. orkar inte tänka. orkar inte minnas.
jag skämms så oerhört över att någon som du ska se mig så här. jag vill be dig att gå, men jag vill ändå att du ska stanna kvar. helst för alltid.
jag vet att jag förstört allting och jag tänker att jag ångrar alla mina val. men jag säger ingenting för jag tror att om jag öppnar munnen en gång till så kommer jag att ångra även det.
No comments:
Post a Comment