Vad som gör en dag riktigt värd:
Att promenera i stan påväg hemåt efter en riktigt seg dag på jobbet och se en superbimbotjejes löshår blåsa av huvudet och bort bort. "HA HA", säger jag åt sånt. Det gled bara längre och längre ner, släpade längs gatan efter henne men höll sig fortfarande fast med hjälp av trassel och en hård hästsvans, och plötsligt flög det bara där i blåsten. Min dag blir på nåt absurt sätt fulländad av sånna här händelser.
5 comments:
skadeglädje är fortfarande något som tänder ljus ändå in i det mörkaste av sig själv=)
ja, egentligen är det ju hemskt :) men så länge det inte är nåt allvarligt så tycker jag att man ska ta tillvara på varje gott skratt man kan få, om det så ska innebära att någon ska tappa halva frisyren.
haha - jo jag håller helt och hållet med dig.
för övrigt har du en fin blogg som jag tycker om att läsa. hittade den för några veckor sedan och fastnade. kul kul=)
Jag känner samma sak för både människor jag inte gillar (kan vara pga allt från attityd till deras bitchiga uppsyn) OCH för alla jävla flugor som bor i min lägenhet. Eller tja, de kryper väl fram först när man inte diskat på kanske två dagar eller så.
Jag njuter av att plåga dem.
Hur reagerade bimbobruden, btw?
haha usch, man låter så hemsk när man säger så men jag håller med dig i allt förutom det där med att plåga flugorna ;)
jag hann inte riktigt se hennes reaktion innan det var dags för mig att svänga in på annan gata, men man kan ju tänka sig, och då blir det nästn ännu roligare.
Post a Comment