Fattar inte vad jag tänkte med i fredags. Min klubb-abstinens var så stor att jag inte tog någon hänsyn till hur dåligt jag mådde. Såhär i efterhand förstår jag att man är dum i huvudet om man dricker sex öl på febernedsättande, och är vaken i över 24 timmar för att få dansa och se människor med hopp om att inte må sämre när man vaknar morgonen därpå! Om man vaknar morgonen därpå vill säga. Å andra sidan var mina bihålor så gott som förlamade efter den öl-kuren, febern var borta och jag kände mig som en ny människa. Ångrade dock mitt tvångsmässiga beteende när jag låg i sängen på lördagen.
Vid två tillfällen gav han där uppe mig tydliga tecken på att det var dags att åka hem, men inte fan lyssnade jag på dom.
TECKEN NR1. Mina strumpbyxor går sönder innan jag ens hunnit komma halva vägen till förfesten (mardrömmen för alla tjejer som inte är emo)
TECKEN NR2. Jag snyter mig och plötsligt har jag blod i hela ansiktet. Sjukt läskigt.
Väl i kön till the eye mådde jag som en gudinna på alkohol och värktabletter, och när jag skulle uppge mitt namn till vaken som kollade listan så gick ljuset om varför jag genomliditit kvällen upp för mig! På listan stod jag nämligen inte uppskriven som, "Evelina", inte heller "Ejan" som jag vanligtvis gör, och jag kände mig förvirrad i några sekunder. Vaken (som jag vet känner igen mig) sa att hon inte kunde släppa in mig om jag inte kunde uppge hela mitt namn och efternamnet räknades inte.
Plötsligt gick det upp för mig att jag lovat Fredrik att förgylla dansgolvet genom att komma iklädd min kompis guldbodyn, därför var det självklart att jag stod uppskriven som "EVELINA GULDBODY". Herregud vad det gjorde min kväll! och jag kommer ångra mig natt och dag att jag hade på mig en jävla svart klänning och bröt mitt löfte.
En vacker dag... eller rättare sagt, klubbnatt, så lovar jag dock att jag ska leva ut mitt löfte om scen-dans iklädd bara guldbody.
FREDRIK ÄR FEST.
No comments:
Post a Comment