till er

hej alla fina människor som läser min blogg och ger kommentarer och komplimanger.

jag vill bara att ni ska veta hur fantastiska glad jag är över er.
ni kan få en grå dag att skina upp till någonting fint, och ni får mig att bli peppad och stark. jag hoppas att ni som kommenterar på min fotoblogg (http://jagharenkompis.blogspot.com/) också läser det här. ni är fantastiska! ni ger mig så himla mycket tillbaka av mitt fotande. bara det faktum att ni orkar lägga tiden på att kommentera och uppskatta det jag gör är en sån speciell känsla. och ibland när allt känns trist och man är sugen på att ge upp kan det räcka med några fina ord för att gnistan ska tändas och man ska känna sig uppskattad.


tänker ofta på att jag borde skriva det här till er, och att jag är hemskt dålig på att tacka för vad ni säger om mina bilder.
nu vet ni kanske lite vad det betyder. och vad ni betyder! ord är inte riktigt tillräckliga, men jag hoppas ni tar åt er. tack.

tre bilder

är hemma hos mamma och pappa. deras dator är den segaste ever.
hittade tre bilder här som kändes nostalgi. den med bebisen är en av mina absoluta favoritbilder någonsin, trodde dock att jag hade tappat bort den så jag blev glad att jag hittade den här. har ingen aning om vem som ligger bakom den så jag kan inte namnge fotografen, men om någon vet så hojta.
bilden på kaninen är ett gammalt verk av emmeli.
och bilden på fiskarna är undervattenskameran i thai.

nu ska jag äta fruktsallad med mamma.



Janan



Janan för People

.

men. har ni slutat läsa bloggen eller har ni bara perioder när ni är tysta precis som jag?

Frizzen

Här är en fulkik på min nya friss. Undercuttat på båda sidorna fast med möjlighet att lägga över och se helt "vanlig" ut. Haha. Dessutom världens bästa etapp-klippta vågiga lugg (som dock inte ser ut som världens bästa här, men det beror bara på att jag har varit lat efter att jag duschat och bara låtit det fluffa).

Grill

Igår hade vi spontan liten grillfest på gården. Det såg ut ungefär så här:




jag trodde inte på sådan smärta. men jag hade fel



jag springer. jag springer utan att veta vart jag ska. hade jag inte haft så förbannat dålig kondition så hade jag nog aldrig stannat. då hade jag fortsatt mot världens ände för att kasta mig ut därifrån och låtit luften sluka mig. då hade jag fortsatt tills det inte fanns någonting kvar av mig och jag var alldeles tom.

rusar in på någon stig för att gömma mig. in bland träden, över staket och upp. blir sittande i det blöta gräset, flåsande efter luft som en jävla hund. pinsamt. ändå tänder jag en cigarett så fort som jag bara kan. och en till. och en till. jag har aldrig känt mig så tom. jag gråtar högt som fan, det bara bränner i mig. låter tårarna rinna ner för mina kinder tillsammans med regnet, blir så mycket så att det inte ens går att gråta längre. gråten förvandlas liksom till tysta skrik.

försöker finns någon logik i allting. försöker hitta mitt sunda förnuft. men jag orkar inte, det gör för ont. i varje andetag jag tar känns det som att någon sticker tusen nålar in i mitt blödande hjärta.

nu vet jag hur det känns.

X

Två bra saker har hänt.

1. Josefin tog min skype-oskuld i tisdags natt och meddelade att hon besöker sverige nu i helgen.

2. Igår satt jag hårmodell för Maja på Björn Axen för en undercut och disconnections (stavas det så?) -klippning och blev assnygg.

Idioter

Gick hem tidigare igår från en av årets bästa tillställningar för att jag skulle upp tidigt idag och gå en hjärt&lung räddnings kurs *duktig*.
Eftersom resvägen dit från mitt hem nästan var lika lång som hela kursen så behövde jag gå upp ASTIDIGT. Trist igår när jag ville stannat ute, men imorse när jag väl kommit upp så kände jag mig hurtig och redo att lära mig rädda lite liv.
MEN när jag kommer till lokalen där kursen ska hållas är det tomt. Jag möts av en nervös kursledare som hostar fram att dom andra antagligen bara är lite försenade...

visst

Det slutar med att inte en jävel dyker upp och jag står där som ett fån och blir tillsagt att åka hem igen med orden, du var ju jätteduktig som dök upp i alla fall. VADÅ JÄTTEDUKTIG SOM DÖK UPP??!?? Här jobbar vi med handikappade barn och ungdomar men inte en enda person behagar dyka upp en onsdag morgon för två timmars betald HLR-kurs? Vad är problemet?? Ni borde få sparken allihopa! Jag borde få era pengar!

Serri, om jag inte hade varit på så bra humör sedan innan imorse så hade jag säkert börjat gråta där. Haha. Är inne i en så känlig period. Fatta att jag hade kunnat,

1. Gå med alla andra ut igår och ha kul
2. Sova ut imorse
3. Slippa dränkas i regnet som en dum katt


Äsch. Det är inte alls det värsta. Det värsta är att man blir rädd för att skaffa barn i framtiden, för tänk om det blir handikappat och mitt barn blir tvunget att hjälpas av sånna som inte ens kan hjälpa sig själva genom lite vettig och viktig utbildning. Idioter.

Mjau

Min kille är gullig. Han glömmer så mycket. Alldeles nyss glömde han stänga dörren när han gick hemifrån. Tur att jag var hemma.

Dags att visa mina senaste skofynd:



Dagens skorfynd är dessa fantastiska prickiga lädersakerna från Prickig katt. 100 kr fick jag punga ut för att dom skulle bli mina.



Härligt 90-tal med platå. Hur bekväma som helst! 35 kronor från Erikshjälpen förra helgen.



Ursäkta töntig popställning, men skorna måste ju komma till sin rätt! 30 kronor styck, och ja, det är TVÅ par. Ett par bruna och ett par oranga men det var roligare att visa dom såhär. Från kvibergs marknad.



Kanske inget fynd, men jag fick dom i födelsedagspresent av mamma och pappa. Har använt dom nästan varje dag efter det. Från Lindex.



Hittade dom på en loppis i Budapest, 10 kronor. Har dock sett ett par likadana (fast röda) i Sverige efter det på second hand. Men här kostade dom 150 spänn! HA!

sunk i ensamhet

vaknar av att klockan ringer. har ingen tid att passa, men vill inte sova bort halva dagen. jag både älskar och hatar att vara ensam i lägenheten. jag älskar att kunna strosa runt, känna sig lite lagom sunkig, välja om man vill lyssna på musik eller spårvagnarna utanför, ta saker och ting i den takten man vill och att få vakna upp helt utsövd i en stor säng och ta hur mycket plats man vill. men jag hatar att gå och lägga mig ensam på kvällen, lyssna till klockans tickande eller sina egna andetag, att inte ha någon jag kan pussa i pannan, att "råka" laga mat till två när man bara är en och att sakna den man brukar se varje dag.

jag var lite ångestladdad när jag vaknade. ville ta en dusch (eller vill fortfarande), men det är totalt stopp i badkaret. inget vatten vill rinna ner. funderar på om jag ska duscha utanför badkaret och låta brunnen där göra jobbet? men då måste jag bära ut alla saker som kan bli vattenskadade först.
där fick man för att man ville passa på att vara lite sunkig - men blev automatiskt jättesunkig.

X

Idag har jag varit jättebakis, yr, illamående och jävlig.
Ändå är jag jättenöjd med dagen, har hunnit med så mycket! Legat på mina bara knän och skurat, skrubbat och tvättat. En storstädning av lägenheten var verkligen på sin plats och nu eftersom det oväntat blev ett par lediga dagar så var läget rätt.
Nu är det rent och fint här hemma, och jag känner en inre harmoni. Helt ärligt så får jag ångest när det är skitit hemma, även om man inte alltid orkar göra något åt det.

Efter städningen gick jag ner till affären. Mådde rätt illa men kände ändå att jag behövde unna mig nåt, haha. Sedan gick jag och hyrde en film, en typiskt svenne-komedi ville jag ha. Och det blev det - allt flyter. När jag kom hem dukade jag upp för en romantisk myskväll med mig själv.

5 år av mig

2005


En pose jag tydligen körde flitigt med för ungefär fem år sedan. Fin frisyr på vänstra bilden tycker jag.


Feministisk bildkonst. För stor plastbågar utan glas i. Vad ska man säga?


Försökte vara "ghetto". Använde keps.


Jag och Jenny var fast i blond-träsket och gillade det både två.


Jag lärde mig var riktig urringning var, och körde på det. Fullt ut. Haha.


Hade en grej för stickade mössor av olika slag. Den gula är helt okej än idag, men stickade kepsar? Herregud.


Sjalar på huvudet gillade jag också. Men det gillar jag ju än idag.


Jag hade en ganska fin lugg ibland.


Missbruk av kajalpennan, synthklubb i "hiphop-kickers" outfit och ständigt den där gubbkepsen. Men jag var poppis hos herrarna.


Blekare än blekast.


2006


Helt jättenyvaken. Den här bilden ger mig ångest på riktigt. Att veta att man aldrig kommer få tillbaka den där fina friska rynkfria persiko-tonårshyn! Haha. Störd att jag redan åldernojjar.


Hade ett sjukt stramt ansikte i mina unga år! Haha.


Fotade mig själv extremt mycket under 2006. Hur orkade jag posa och hålla på så mycket? gubbkepsen var en ständig accessoar. Lika så dom där glasögonen. Gud alltså.


Smygrökte ibland och kände mig cool. Så cool att jag var tvungen att fota mig själv när jag posar häftigt med ciggen hängande ur munnen.


Baggy-Ejan. Hade dessutom lånat Emmelis glasögon för att få en lite mer sofistikerad look. Kommer ihåg att jag kände mig snygg och streetig.


Liten studenttjej med för stora solisar.


Såg ungdomlig och söt ut.


Var på festival i hängslen och (skjut mig) dom där jävla glasögonen!


Vi festade var och varannan dag. Och aldrig blev man bakis!


Jag hade världens finaste blonda hårfärg.


Några andra nörd-glasögon och min älskling t-shirt.


2007


Blev glasögonorm PÅ RIKTIGT och var stolt.


Jag körde på den avslappnade stilen med baggyjeans, träningsoverallsjacka och den ständiga sjalen som jag älskade.


Perukstadiet.


Page i svartvitt eftersom den i själva verkat var knallrosa. Men jag tyckte det var fint.


Hade en grej för modebloggbilder tydligen. En av bilderna var faktiskt med i modette! Haha.


Började med knuten (jag var före lykke li!!). Gillade bling blig och tydligen att posa ute i naturen.


Jag har fin lugg.


Håret får växa över sommaren medans jag dricker massa öl och har det bra.


Sedan är det hårkaos. Jag överväger att klippa av mig allt, och tror nästan att jag gjort det också.


I sista sekunden ändrar jag mig och blir mörkblond istället. Men det känns tråkigt.


Då gör jag det som jag lovat mig själv att aldrig göra. Färgar det brunt.



2008


Mitt hår är ingen frisyr alls. Jag har varit sjuk länge och det har bara fått växa. Jag känner mig tråkig.


Jag klipper luggen kort och älskar det.


Jag får rödbrunt hår hos Björn Axén inför en hårmodellsklippning.


Är hårmodell för Björn Axén och får en frisyr som både kan se kort och lång ut. Jag tycker det är skitkul att plötsligt vara korthårig.


När det börjar växa ut så kommer mina lockar fram.


Jag utforskar min lite mer maskulina sida, och är tillbaka på fejk-brillorna. Men absolut bara innanför stängda dörrar.


Jättemörkt hår och mörka ögonbryn.


Mitt mörkaste hittills.



2009


Körde fullt ut på bandet i håret. Det var mycket uppskattat men ibland svårburet om man vill undvika fjortisrocker-looken.


Börjar missbruka hatt. Perfekt när man har svårt och slitet hår.


I hemmet kan ma köra på luvan, men mest om det är Joels tröja.


När det började bli vår kunde jag få utlopp för mitt missbruk av blommiga klänningar. Passade även på att ha en utsläppt hår dag utan huvudbonad. Det hör till ovanligheterna.


Bandet åter på med jämna mellanrum.


Precis nyfärgad och jätterödhårig. Svårt att se mig själv i spegeln utan att bli förvånad.


Nyvaken i Joels skjorta, fin och röd i håret.


Fortfarande rött. Men det går åt det orangea hållet. Har plötsligt utsläppt hår mer än någonsin.


Bilden är tagen här om dagen. Jag kör på "raggar-looken", mitt hår är orange och jag trivs ganska bra. Tror dock att det är dags för lite mer lugg snart.