från en dimma

Dom senaste dagarna har flytit ihop i någon slags dimma. Jag vet inte vad som hänt på riktgt, eller vad jag drömt. Mina nätter är så konstiga, så fort jag slutar ögonen så far jag iväg till olika platser. Sedan vaknar jag av att jag mår fruktansvärt illa eller av att mina armar sover som två jätteklumpar som sitter fast på kroppen. Somnar om, och om och om igen och igen och igen.
Jag vet att jag både idag och igår har sovit en bra bit över 14 timmar per dygn, och att det antagligen är behövligt. Jag har ätit, men ibland bara vänder det sig i magen fastän jag är vrålhungrig. Jag längtar efter en stor, stor godispåse med allt mitt favoritgodis i.

Ena stunden är jag ganska pigg, och nästa är jag bortom all klarhet och yrar om konstiga saker. Jag är hemma hos mamma och pappa i skogen. Och min plan om att kunna åka hem imorgon känns just nu väldigt långt bort.


6 comments:

Katten said...

Men åh, hoppas att du blir bättre snart!

Anonymous said...

Men hjälp, vad har hänt? Hoppas det blir bättre snart hur som, ta hand om dig! Stor kram på!

jennycatharina said...

tänker på dig!
det verkar som att det gått bra och jag är glad för din skull, samtidigt som jag lider med dig i detta nu.
men tänk framåt!
hade jag varit i landet hade jag varit där på fem röda med ditt favoritgodis <3

SOCKER said...

Åh. Jag läser och tittar och har läst och tittat så himla länge nu. Så länge att det känns, åtminstone lite grann, som att jag känner dig. Du vet, så där som det blir. Och självklart blir jag orolig nu, undrar vad som har hänt och vad som kommer att hända och åh, gud. Men jag är samtidigt ganska säker på att du hade berättat om du hade velat. Men ändå kan man ju inte låta bli, att lägga sig i. Och undra. Och vara orolig. Jag tänker på dig och hoppas att allting kommer att bli bättre. Vad som än har hänt hoppas jag verkligen att det kommer att bli så mycket bättre. Distanskramar och mycket kärlek.

Anonymous said...

Har duy gjort abort+?? snälla berätta! orolig!

Lisa said...

krya på dig. <3