Ibland kommer dagar som känns lite lättare än andra. Tiden slutar inte rusa för det men jag försöker stanna upp och njuta av små sköna stunder. Om en timme kan det sköna vara borta. Utbytt av någonting som känns svårt. Det är vad livet lärt mig dom senaste åren.
För några år sedan berättade jag historier med hjälp av mina foton. Kameran fick alltid vara med. I gott och ont. I nöd och lust. Dag som natt. Jag var inte rädd för att visa upp ett liv och allt vad det innebar. Och människorna i min omgivning litade på mig tillräckligt mycket för att låta mig dokumentera dom allra känsligaste av stunder. För mig betydde det världen.
Jag önskar att jag en dag kan få tillbaks den känslan.
5 comments:
Skönt att det är bättre, om än bara för stunder... Känns lite ytligt att fråga detta när du skrev så fint men det där köksskåpet, var kommer det ifrån? Kram
<3
Kan inte du bara fortsätta att fota och blogga? Även när du tar de mest triviala foton så blir det liksom ett slags djup som man sällan ser någonstans. Du är en svår göteborgsromantik som man känner igen sig i mycket mer än någon j*vla Känn ingen sorg-film! (förlåt om jag just jämförde dig med den filmen). Fortsätt!!
Chatrin Loov: Ingen fara :) Skåpet är ett gammalt från Ikea som jag ärvt från mina föräldrar och målat om.
Louise F: Tycker det var en himla fin komplimang. Jag ska göra mitt bästa!
Post a Comment