Tick tack

I dagar har jag gått runt som en tickande bomb. Redo att möta den där väggen och fälla dom där tårarna. Måste mjukna upp. Sluta gå med axlarna vid öronen. Lätta på det som växer där inne som jag inte kan styra.
Men ingenting har hänt. Jag har fortsatt som innan. Jobba, äta, sova, träna, jobba, sova, äta, bajsa, jobba, sova, äta, jobba, träna, skratta, äta, jobba, sova, jobba, sova.

Jag hade bestämt sedan ett tag tillbaka att jag skulle hälsa på hos farmor idag. Och jag visste redan när jag klev av spårvagnen. Jag skulle få gråta ögonen ur mig på en kyrogård. Typiskt-klassiskt. Inte i min ensamhet men ändå på en plats där det känns okej också för allmän beskådan.
Med ögonen stängda kunde jag hittat till hennes grav. Mina ben nästan gick av sig själv och det var knappt så att jag hann upp för den lilla backen. Grät tyst och länge. Tårarna fick pulsera ut ur mina ögon och jag kom på mig själv med att tänka att jag ångrade att jag lämnat solglasögonen hemma.

Medveten. Till och med då.

Sedan kom den. En oändlig huvudvärk.
Och jag åkte hem.

Vad jag gör

Det är sånt här jag gör nu för tiden. Fotar kärleksdagar. Ibland är det lätt och ibland är det svårt, beror ofta på väder och vind. Men uppfriskande som sjutton vill jag lova, speciellt då jag inte har en egen kärleksdag.

Här är några bilder från Hanna och Johans bröllop för ungefär en månad sedan. En gråmulen men fantastisk dag. Med sig har dom sin busiga dottern Amalia. 

Uppfriskande som sagt.


förlåt för allt

jag bloggar asdåligt och astråkigt nu för tiden. vågar inte längre skriva om det jag tänker fastän jag ibland vill. kanske kommer försöka nu. vi får se.

jag är inte en rolig person längre. jag kan skratta och skoja på utsidan och folk skrattar ofta med. men på insidan är jag en annan. jag vill och vågar inte låta någon lära känna mig på djupet och om jag mot all förmodan släpper in någon så grips jag av panik när jag förstår vad jag gjort. vill säga upp bekantskapen med människan och fly landet så att vi aldrig mer ses. jag vill börja om på nytt. där ingen känner mig. vara en perfekt människa. vara enkel. vara lycklig. vara snygg. och oförstörd.

ibland gör det nästan fysiskt ont i mig att se någon i ögonen för länge. rädslan att bli genomskådad. avslöjad. dömd. jag vet inte vad dom kan finna där.


-
jag har börjat gå hos en psykolog. till och med där drabbas jag av dom här känslorna. jag tvingar mig själv att försöka prata ohämmat men det finns ord jag undviker. vissa jag inte säger alls. ämnen jag väljer att inte beröra.
min psykolog är en man. det borde inte spela någon roll men det gör det. jag skäms över att jag tänkt att jag hoppas att han aldrig reflekterat över mitt utseende eller min sexualitet. jag hoppas att han aldrig tänkt att jag är söt, snygg eller ens att jag är tjej/kvinna. jag vill vara könlös för att kunna tala. 

känner mig ofta som ett objekt. är hela tiden så in i helvete medveten om vad jag gör. vad jag säger. hur jag säger det. vill gärna vara smart. allmänbildad. en tänkare. men i själva verket är jag nog ganska korkad. om jag möter en man på gatan och han tittar på mig med en uppskattande blick blir jag inte glad längre. det skulle jag nog blivit förut. nu blir jag ledsen. sårad. önskar djupt att han ska titta bort. som om jag vore luft.

mina tankar om män i allmänhet har förändrats. och jag vill inte att det ska vara så. men dom har väl förändrats i takt med att jag har förändrats. jag tror gott om nästan alla men bär ändå med mig en klump i bröstet varje gång jag hamnar i en situation där jag inte vet vem som har makten. det kan räcka med att jag jobbar över och enda kollegan som är kvar förutom jag är en man. 

-
men bortom allt detta har jag släppt in någon i min värld. jag förstår inte varför men det har varit mer än bara ett val. det är någonting med honom som inte gör mig det minsta rädd. och det ger mig hopp om att jag ska kunna bli mig själv igen.

tänk om en hade undercut eller mörkbrunt hår igen...


Dagens fråga

Vad gör du om du träffar en människa som du tror att du skulle kunna börja tycka om men personen heter samma namn som någon som sårat dig så in i helvete mycket?

1. Ingenting
2. Tvingar den nya människan att byta namn
3. Försöker glömma den nya människan
4. Bortser från sammanträffandet och går vidare
But no one's gonna tell you you're not perfect
as you lay there with your head in a million pieces
no, no one's gonna tell you it's not worth it
when you know it's gonna be
allright





Villa sjötorp

I förra helgen kom den perfekta höstdagen och jag åkte till Ljungkile för att fota ännu ett bröllop. Dagen bjöd på fantastiska miljöer och strålande solsken. Det sistnämnda är inte perfekt för mig och min kamera men en kan ju inte låta bli att vara glad när oktober visar sin bästa sida.



Hejdå gamle vän

Nu är det hög tid att ta bort min gamla hemsida (evelinahultqvist.se) Den har bara legat och ruttnat sedan 2007. Har plockat bort några bilder på bröst när jag skulle jobba för cola light och yahoo, men inte en enda bild har tillkommit. Tänk om folk söker på mitt namn på internet och klickar sig in på min hemsida, har samma bildspråk som den förvirrade tonåring jag var. Tänk vilken kreativ människa jag var på den tiden, hade kameran med mig jämt och fick idéer hela tiden. Jag borde vara stolt. Den tiden var förmodligen min så kallade storhetstid.



Vad händer?

Borde jag skämmas över alla fotbilder som dyker upp som små berättelser ur ens liv? För mig har alla en egen liten historia att berätta. Minns var enda en. Här är några och om ni undrar vad som händer bland alla dessa fötter så ska jag berätta nu.

1. Jag lånade min kompis Emerentias lägenhet på Folkungagatan i Stockholm. Jobbade på modeveckan jag kände mig ful, fet och otrendig. Första dagen gick mina nya skor sönder och jag panik-köpte ett par snarlika på h&m för en mycket billigare peng.  / 2.Vinter i Stockholm och jag delade lägenhet med två andra. Tyckte det var skönt att sitta i tvättstugan ibland, läsa en bok och vänta på maskinerna.

1. Jag och Emelie åkte till Paris och levde livet i en vecka förra sommaren. Jag köpte en kort, knallröd klänning och kände mig så fin när jag tittade mot det perfekt kaklade golvet på vårt favoritcafé. / 2. Jag klädde upp mig för att fotografera bröllop. Dom där skorna åker alltid på då.

1. Jag hade precis börjar lära känna en ny person. Simon. Vi var vid havet och fotograferade i kyla och storm. Jag minns att jag berättade för honom långt innan alla andra att jag kände på mig att Adam inte var så kär i mig längre. / 2. Jag hade praktik på en byrå i huvudstaden och testade en ny grej för att slippa ont i magen. Att lägga mig 10 minuter efter lunch och försöka sova en blund. Höll på med detta expriment i några veckor. Det funkade inte.

Jag flyttade tillbaks till Göteborg i somras och packade min väska nästan direkt för att dra till Norrland och jobba. Jag minns att jag fick en komplimang för dom här kläderna och blev väldigt glad. / 2. Ute i skogarna hos mamma och pappa och plockade mängder av kantareller. 

1. Den här dagen besökte jag mormors och morfars grav. Sedan en annan kyrkogård som var så vacker att jag ville gråta. Jag minns att jag stod vid en grav med massor av blommor och gosedjur länge. En liten flicka vilade där. Jag grät av tanken. / Jag hade köpt nya strumpbyxor och skulle gå på dejt med en kille jag träffade en kort period. Han tog med mig till en köttrestaurang. Det blev en flopp eftersom jag är veg.

Jag hade köpt nya fina sandaler på loppis och var i mitt livs form där. Skulle förstöra det genom ölhävning på en av långgatorna och det kändes rätt. / 2. På väg till ett möte i skolan, sensommar och himlen öppnar sig. Jag var så blöt så det droppade av mig. Satt på det där mötet och hade svårt att ta mig själv på allvar. Sedan cyklade jag hem, fick jätteont i magen för att jag blev så kall och körde ut en kille ur min lägenhet som stannat där hela dagen. Han blev sur som fan men jag ville bara ligga under ett varmt täcke, i ensamhet.

Dagen innan jag flyttade till Stockholm tog jag på mig mina kris-skor och åt middag med familjen och Emelie för att få några sista goda råd inför en ny tid i livet. / 2. Det här var dagen efter min 25-års fest. Jag hade ingen röst kvar och kände mig så olycklig att jag ville dö. Adam hade sovit hos mig men blivit arg för att jag redan varit på dejt med en annan kille. Han fattade inte att det var mitt sätt att bara få lite, lite bekräftelse på att jag var helt okej.

1. Packade en väska för att åka till Tidaholm och hälsa på min syster. Hade ny tröja med guld i som jag älskade. Minns att jag kände mig både fin och lycklig. / 2. Folkkungagatan i Stockholm igen. Och skorna som gick sönder. Tunga pjäser det.

1. Jag spelade in en kortfilm om oss två strax efter att det tagit slut. Ställde frågor till Adam som, "varför slutade du vara kär i mig". Han svarade att han inte hade slutat vara det men att känslorna lagt sig på fel plats. Jag var både lyckligast och olyckligast i hela världen. / 2. Hade ett eget projekt i skolan och bestämde mig för att fota något som kändes som jag. Anden på bilden fick inte vara med men däremot blev det mycket bröst, konstiga förklädnader och tatueringar.

1. Flyttade in i en lägenhet i Majorna som jag betalde ockerhyra för. Hade mina randigaste skor när jag smög runt i det stora huset och utforskade. / 2. Nya blåa skor som jag bara älskade en kort sekund och trodde att han skulle tycka om mig mer i knästrumpor men jag hade fel.

1. Bodde i Haga med Adam. Var lycklig och blommig. / 2. Läste en kurs på fotohögskolan. Vi pratade om att facebook och instagram var förjävligt och att man borde skämmas om man höll på med sånt. "det är inte konst" sa någon. Fuck it tänkte jag och instagramade mina fötter så fort jag fick rast.

1. Sista strumplösa dagen 2012 och jag sörjde som aldrig förr. / 2. På jobbturné i Norrland hade jag samma tights och skor varje kväll när vi gick ut och åt.

1. Det var dagen efter han tagit något från mig som han inte fick ta. Jag lämnade lägenheten och promenerade ut i skogen. Kom till en strand där jag gick strumplös och kände på vattnet. Tänkte på vilket skämt livet var och att jag inte ville vara kvar. Sedan dök han upp som gubben i lådan. Gick rakt ut i det vårkalla sötsalta och sa att han lika gärna kunde dö. Gör det, tänkte jag. / 2. Kär någonstans i en säng.

1. Jag köpte nya snabba skor lagom till en lycklig höst. Promenerade genom hela stan med Adam vid min sida och kände mig som världens finaste tjej. / 2. Smalare har jag inte varit. Inte olyckligare heller för den delen.

1. I en tvättstuga i majorna iklädd mina favoritshorts. 2. Jag cyklade till skolan varje dag förra året. I alldeles för korta klänningar när vädret tillät. 

1. Första januari 2013 på min systers golv i en helt tom lägenhet. Där sov vi i väntan på ett år som vi sa skulle bli det bästa. Två veckor senare flyttade jag till Stockholm och mitt år blev det sämsta. / 2. Jag satt utanför skolan i sommarens sista varma tillsammans med Simon som hade blivit en trogen vän. Vi pratade om livet och kärleken som aldrig blir som en vill.