fuck cancer

nu är jag tillbaks i stockholm efter ännu en tur i göteborg. lite mer stabil under fötterna, lite lättare i bröstet och några erfarenheter rikare. sedan jag flyttade hit har det varit ett jävla flängande fram och tillbaka. och jag ska inte säga annat än att det har passat mig bra eftersom jag är extremt familjekär och saknar dom där hemma så det gör ont ibland. jag har skojat om att jag inte kan hålla mig i mer än två veckor innan min hemlängtan är så stor att jag måste boka en tågbiljett till göteborg.

i januari hittade jag en knöl i bröstet. en knöl som absolut inte suttit där innan och som på sista tiden både blivit större och börjat skapa en obehaglig känsla som inte bara varit psykisk. i och med flytten, nya jobbet och allt här i huvudstaden lät jag tiden innan jag sökte för detta gå ett tag. korkat som fan, jag vet. men jag ville träffa min läkare i göteborg, någon som kände till mina tidigare så kallade problem med just den delen av kroppen.
han rynkade pannan och efter det har jag träffat fler rynkade pannor i vita rockar. har gjort mammografi, ultraljud och biopsi nu och som det verkar nu kan jag äntligen andas ut. den utdragna oron har förhoppningsvis ett definitivt slut om några veckor när jag får sista svaren.

kanske blev allt detta värre på grund av att jag haft jämnåriga vänner som har förlorat mot denna hemska sjukdom. kanske blev det värre på grund av att jag precis sett powerkvinnan i mitt liv möta döden efter en kamp mot cancer. det spelar ingen roll egentligen, jag önskar inte ens min värsta fiende denna upplevelse av stress och oro. jag vet att många av oss kommer gå och kolla knölar och knutar och att dom allra flesta är falska alarm. men ändå en uppmaning till er tjejer där ute, kläm, känn och kolla era bröst så att ni mår bra!