Det är både fint och lite tragiskt att hur lycklig eller olycklig jag än varit på senaste tiden så har min iphone varit en trogen följeslagare för instagram-dokumentation av vardagen. Tröttnar visst aldrig på detta fantastiska tidsfördriv som mest blir spegelposerbilder eller små söta sällskapsdjur av olika slag. Här kommer några små bilder från dom senaste veckorna:
Det blev juletid, som alla andra år och jag firade hos mamma och pappa i Öjersjö Julgranen var kortare men också vackrare än någonsin och mamma drack rödvin i soffan vad var glad.
Vi började julaftonsdagen med att gå ut och rulla oss i den snö som fallit under natten. Man blir visst aldrig för gammal för snöänglar och kullerbyttor i det vita glittret.
Sedan gjorde vi oss julaftonsfina och jag tog på mig halsbandet jag fått från farmor så att hon också kunde vara med lite grann.
Som alla andra jular spelade vi en jävla massa spel när mörkret hade lagt sig. Och Emmeli passade på att ge mig ett par fingertatueringar kvällen till ära.
I mellandagarna kunde vi inte hålla oss från att gå ut och bli lite fulla.
Åkte tillbaks till mamma och pappa och hängde med den här lille gossen.
Sedan började packandet för att få ihop mitt liv i bananlådor och sopsäckar på kortast möjlig tid. Jag hittade en del spännande lappar i gamla lådor och fickor från tiden då mitt hjärta var krossat och bestämde mig för att aldrig hamna där igen.
Som den rastlösa själ jag är kunde jag inte packa utan att spexa, prova, trixa.
Packade upp hos mamma och pappa där jag mellanlandar i några dagar innan det bär av mot huvudstaden.
Mådde av nån konstig anledning skit dom första dagarna under nytt tak och tröstade mig med katten.
Hittade en dikt jag skrev i mellanstadiet. Var otroligt poetisk på den tiden.
Uppackandet tog sin lilla tid.
Sedan blev det äntligen ett nytt år, och jag firade in det tillsammans med bästa vänner och såg till att ta mig i kragen ganska ordentligt.
Min syster har fått första hand på en underbar tvåa i Majorna, så 1a Januari spenderades bland bananlådor och bråte i hennes nya hem.
No comments:
Post a Comment