minnen #38

mellanstadie. i tre månader var jag ihop med fidde, klassens tuffing. när han ringde och frågade chans på mig blev jag överlycklig. hade skrivit i min dagbok att jag nog gillade honom mest i klassen, honom och isaac. dom första veckorna av vårt förhållande bankade mitt hjärta hårt när jag såg honom. vi kramades ibland, men det hände bara när skoldagen var slut, och långt ifrån varje dag. vissa dagar vågade vi knappt prata med varandra alls. i början var det lite spännande, pirrigt liksom. men ju fler veckor som passerade desto mer uttråkad blev jag. han var kanske bara ett tufft skal, ingen att lära känna där bakom. jag började till och med fundera över om han verkligen var snygg, eller om det bara var tuffheten som gjorde honom populär. en kväll när vi faktiskt umgicks utanför skolan försökte han kyssa mig. när hans kalla våta tunga försökte pressa sig in i min mun fick jag kräkreflexer. jag tänkte på hans torra läppar, finniga hy och svettiga fila-tröjor. ville man inte kyssa sin egen pojkvän så skulle man inte vara ihop. jag var helt enkelt inte kär oavsett hur tuff min kille var. dessutom hade jag insett för längesen att det var isaac som var snyggast i klassen.