jag hade handledning här om dagen. kände mig alldeles tom efter det. alla idéer som i mitt huvud varit så starka och fina kändes plötsligt löjliga och tafatta. jag tappade det någonstans under samtalet med min handledare, när jag försökte berätta med ord och andras bilder om vad jag ville göra.
det mest kreativa jag gjort dom senaste dagarna är att posera framför photobooth i min nya grå-gröna skrud. nästan pinsamt ju.
så idag lämnade jag stan. satte mig på ett tåg tidigt imorse med alla mina kameraprylar och datorn och varma kläder. åkte till emmeli för att komma på vem jag är och varför hon är min andra hälft, mitt liv och mycket mer än så.
1 comment:
Jag känner igen mig så mycket i det där,. från tiden på dômen. Att först vara alldeles lycklig och taggad inför ett projekt, bara för att en timme senare efter handledning ha tappat det totalt, bara vissna.
Men vet du, jag tycker att du gör superfina grejer. Jag tycker att du är fin hela du, och det spelar egentligen ingen roll vad de ''professionella'' säger (haha, tidernas lögn - här sitter jag med skaparkramp fortfarande - för att deras ord ekar i huvudet) framförallt inte vad dom säger INNAN du har genomfört ditt projekt. Låtsas att dom bara inte fattar (för det gör dom nog inte) och kör hårt. Så gjorde jag med min klänning och det blev ju hur bra som helst när det var klart.
Jag tror att det är bättre att låta någon komma in i slutet av processen, hjälpa en med detaljer, än att ta hjälp redan vid födseln av en idé.
Jag vet inte,.. Du är bra i alla fall!!
Post a Comment