X

idag kom jag tillbaka till stan, efter några dagar hos mamma och pappa. första steget in i lägenheten kändes tungt. på vardagsrumsbordet stod två vinglas och påminde mig om vad som hände sist jag var hemma.
jag diskade lite, satte på bra musik och en liten stund senare kom jag på mig själv med att dansa runt i vardagsrummet.
dom senaste dagarna har varit en barg och dalbana när mitt hjärta har pendlat mellan att vara ett litet mögligt russin och den starkaste muskeln jag någonsin känt.

jag hoppas och tror allt som gör ont kommer leda till något bra.


6 comments:

annamia said...

får man fråga vad som hänt? *stor kram*

Sofia said...

Du är så fin och skriver så bra.

ina said...

kram kram.

Märta said...

Du verkar vara en så himla fin människa Evelina! Det är orättvist att de som inte förtjänar att må dåligt, är de som för göra det. Hoppas allt löser sig, kram!

Ida Gust said...

Att jag följer din blogg beror på att dina texter känns så himla ÄKTA..och det ihop med dina bilder blir en riktigt guldgruva!!

evelina hultqvist said...

alltså, jag vill att ni ska veta att era kommentarer och eran omtanke går rakt in i mitt hjärta. ni är så fina!