minnen #25

jag går i lågstadiet och en kille i klassen är kär i mig. han har frågat chans flera gånger jag och har svarat att jag vill vara hans vän, men inte ihop.
han har svårt att ta det. ger mig konstiga presenter som han stulit från sina föräldrar. en dag får jag hans mammas förlovningsring, när jag inte ville ta emot den blir han arg, och jag lägger den varsamt i min väska eftersom den är alldeles för stor för mina fingrar. efter skolan går jag hem till honom och lämnar tillbaks den. en annan gång när jag kom hem från skolan har han ringt och sjungit in en kärlekslåt så långt så att bandet i telefonsvararen tagit slut. mamma och pappa skrattar åt det. jag minns att jag tyckte det var jobbigt.
en dag på skolgården drar han med mig bakom huset. där trycker han upp mig mot en vägg så att fötterna lättar från marken. sedan frågar han chans igen.

jag säger ja.

5 comments:

charly said...

Hej, jag gillar din blogg och följer den regelbundet..det här var superkul!:)

amanda löwenberg said...

Åh du borde skriva en bok!

fariahn said...

åh i like!

elinet¨ said...

jag vet inte riktigt om jag ska tycka det är roligt/gulligt eller hemskt. det lutar nog mer åt det sista..

petra said...

typ antisocial/blivande psykopat. läskigt!