Antagligen beroende på nattens händelser (blandat med att det är pissväder ute och jag har mens). Det var liksom inte slut på det jobbiga efter att jag kommit hem och skrivit mitt hatiska blogginlägg inatt. Joel gick såklart och la sig direkt när vi kom innanför dörren som vanligt när det finns en arg diskussion hängande i luften som han inte orkar ta. Men min frustration vägrade dock att ge sig. Jag testade, mat, internet och en promenad med cigg. När jag kom tillbaka hem var jag ett frustrationsmonster som slet av täcket från sängen, kastade det på Joel och skrek på honom för att han inte tagit mitt parti under kvällen.
Jag måste lära mig att snacka direkt istället för att låta det växa inom mig tills jag inte kan hålla kvar det längre.
Jag antar att jag var en riktig bitch men jag tog mig helt enkelt den rätten. Natten blev morgon och efter x antal sjuka händelser så somnade vi båda två under varsitt täcke (dock i samma säng).
Jag vaknade imorse av det värsta regnet jag hört på länge. Fönstret stod vidöppet och det åskade utanför. Först tänkte jag inte på vad som hade hänt, sedan när Joel rörde på sig i sängen så kom jag ihåg våran hemska natt. Jag rörde vid honom och han var så svettig så man kunde tro att han hade varit ute i regnet. Kanske hade han bara drömt mardrömmar som jag?
-
Slutsats: Min dag är en bergodalbana på grund av kärlek. Kärlek är fan det svåraste som finns, men utan den kan man inte leva. Ibland (som under nätter som denna) får man en hemsk liten inblick av hur det är att förlora.
Om båda då, på grund av den smärtan i den inblicken förstår hur mycket en person betyder för en och hur oändligt ont och tomt gånger tusen allt skulle bli utan, då tror jag ändå att kärleken är rätt.
4 comments:
Jag är exakt likadan. Jag tar aldrig upp grejer på en gång, utan låter det går alldeles för lång tid, så jag till slut exploderar ut i en hat attack!!
Självklart, så är det ju så att om man blir så upprörd i en sån här situation, så är det klart att kärleken är stark. Men man måste nog lära sig att kunna ta upp ämnet på en gång, så man slipper dom där timmarna med oroande mage oxå.
Hoppas att din dag blir ok ändå, goding.<3 Saknar dig.
med linnea så öppnade vi käften direkt det var nåt. minsta lilla. det var så otroligt befriande. vi bråkade inte en enda gång under ett helt år.
med micha gjorde vi det i början, den blev det mer och mer att vi höll käft, vilket inte alls var befriande. det blev till slut jävligt jobbigt och jag var tvungen att ösa ur mig en hel del på en gång. jag fick tillbaka en dos själv, sen pratade vi direkt istället.
med mia.... tja. där pratades det inte så mycket alls faktiskt. vet inte varför. det var väl i grund och botten bara så jävla fel redan från start, hur kära vi än var just då. jag borde ha sagt en hel del, men sa ingenting istället. jag tog men pissade inget tillbaka, tills det var för sent.
i fortsättningen kommer jag öppna käften direkt och ge fan i att döda en massa känslor.
hej. hoppas det ordnar sig ändå. krogbruden är inte värt besvär och sömnlöshet. har följt din blogg i ungefär ett halvår nu, älskar dina foton. blir alltid lika inspirerad. såg dig och syster vid järntorget häromdagen, mycket fina! kram/michaela.
jossan: skönt att någon förstår vad man menar och känner igen sig. det är en sån sjukt frustrerande grej och man känner sig som ett psykfall.
jag ska lära mig. haha. dom där timmarna är så ovärda.
fyfyvm: prata direkt är skiten. jag föredrar det verkligen, men det är inte lätt om man pratar till en vägg (dvs. någon som inte vill ta en diskussion just då). det blir lätt att man förvandlas till den där tickande bomen då. den självömkande arga galningen. suck.
michaela: har slutat vara arg nu. det är skönt. vad härligt att du gillar mina foton.
var såg du mig och min syster? vad gjorde vi? haha *nyfiken*
Post a Comment