vi har bråkat. jag har ont i kroppen, och säkert du också. jag står ute i trapphuset i bara ett ett linne, och dörren är låst från insidan. jag skämms så otroligt mycket. jag skämmas över att stå halvnaken ute i ett stenkallt trapphus, redo för att bli förnedrad av vem som än kommer. men vad ska jag göra? knacka på hos grannen känns inte okej? inte så gott intryck tills nästa gång vi åker hiss tillsammans. och jag är så arg att du har den här kontrollen. jag kan inte gå någonstans utan mina kläder. så jag väntar och väntar. jag väntar på att du ska packa en väska och dra så att jag kan få komma in igen. och när låset väl går upp och du står där, i full mudering vänder det sig i bröstet på mig. är det så det ska gå till, tänker jag. kan man fly ett bråk med sin älskade på det sätte?. kan man vara så feg? kan man vara så låg att man låser ute någon nästan naken i trapphuset? och kan man vara så svag att man bönar och ber att du ska stanna kvar? uppenbarligen.
No comments:
Post a Comment