Pip-gubben

Det är en gubbe som "hänger" vid Hedens busshållplats. Jag ser honom nästan varje dag när jag väntar på bussen. Jag känner honom som pip-gubben, inget mer. Han är läskig, fast ändå inte. Han är sorglig fast ändå inte. Han är ensam, fast ändå inte. Svårt att avgöra om han är läskigt påtänd eller lider av någon konstig sjukdom. Han har en pipa, den verkar vara hans käraste ägodel, har aldrig sett honom utan den. Idag när jag kom till busshållplatsen stod han i en sjö av tändstickor, säkert två-tre askar som var utspridda på marken runt honom. Alla halvtända, och jag la märke till att hans pipa hade gått sönder. Hela pipan var tejpad till max, men trots det ramlade den hela tiden i två delar efter två skakiga bloss. Därav den enorma mängden tändstickor. Det var en grym syn för ögat.
Han måste stått där sjukt länge, och efter ett tag tappar han pipan för vad som skulle bli sista gången. En av delarna rullar ur hans synfält och han blir märkbart förvirrad, försöker röka ur bara en av de två delarna men bränner näsan.
Jag ser hur han går med vridna, haltande steg därifrån, och jag tänker att jag hoppas att han ska hitta lite värme någon stans.
Efter fem minuter är han dock tillbaka, han har köpt en ny budget-pipa. Det gör lite ont i mitt hjärta samtidigt som jag kommer på mig själv med att nästan flina, det ser ju faktiskt väldigt roligt ut när han ställer sig precis där han stått tidigare, i mitten av alla använda tändstickor och börjar om på nytt, men nu när en ny pipa. När bussen rullar iväg så har han inte fått tänt den nya pipan heller, och jag undrar hur många tändstickor som kommer ligga där imorgon. Kanske ett helt hav?