inte för att få gå hem ensam klockan ett på natten
inte för en lång väntan utan något formellt slut,
eller alla dom där timmarna mellan små stunder av lycka.
jag pratar inte om att jag vill vända tillbaka,
eller om att gårdagen på något sätt var bättre än den här dagen.
jag pratar inte om tårar som redan gråtits,
eller mat som redan är uppäten.
jag tror jag pratar om framtiden,
och hur det är möjligt att den kan göra så ont när man hört så många gånger att,
"det man inte vet har man inte ont av"
bilder härifrån
No comments:
Post a Comment