Porträtt

Det här är Camilla. Hon går i min nya klass och är en fin del av min nya tillvaro. Igår var vi ute och fotade porträtt på varandra på Hisingen. Som vanligt missuppfattade jag uppgiften en aning och tänkte inte alls på att fota så att det representerade mig utan körde bara på med tankar om att det var en endags-övning, så idag när vi fick reda på att det är dessa porträtt vi ska arbeta med i Bildbehandlingskursen och sedan redovisa blev jag lite skräckslagen (hade givetvis fått veta det innan, men jag är som vanligt inne i min egen värld). Nog för att det är en snygg modell, men kompositionen är så himla lite jag. Men det vore kanske kul att ändå välja ett otippat porträtt, som det till vänster?
Undrar om jag snart kommer tycka att någonting jag gör är jag? Tänk om man tappar bort sig själv i alla bra man försöker prestera. Camilla tog i alla fall en tjusig bild på mig, skönt med någon som vet vad hon gör bakom kameran.


5 comments:

lisa said...

vänstra bilden är ju jättefin, och jag tror det märks att bilden är "du" så länge du har tagit den, även om du inte tänkte på det.

OH NO, YOU HOE said...

Läckert. Ser så höstigt ut. Jag älskar höst. Och rött hår.

ellen said...

jag tycker den vänstra var väldigt fin. och bara genom att ha följt din blogg ett tag känns den ändå lite du. utifrån sett iaf.

Märta said...

jag tror att ju mindre tankar som är inblandade, ju mer äkta är det.

evelina hultqvist said...

Tack för era ord, det betyder mycket!