Idag gick jag upp alldeles för tidigt. Har redan hunnit med tre koppar kaffe och klockan är inte ens tolv. Befinner mig i spy-stadiet just nu. Varför förstår inte min mage mig?
Måste sluta dagdrömma. Tänker in mig själv i händelser som ändå aldrig kommer att inträffa. Jag är en sån där person som verkligen målar upp bilder av perfekta och extremt känslosamma stunder framför mig så fort jag hör en bra låt, men HALLÅ, hur ofta inträffar sånt?
Jag kommer aldrig att få befinna mig i en situation som går att liknas vid något romantiskt drama. Jag har som allra mest/bäst fått uppleva någonting som kan liknas vid en scen ut filmen "festival". Rockstar-romanser är tyvärr inte min kopp thé.
*Önskar att jag var kändiskåt*
Sedan sitter man där och ruttnar med sin hepatit.
No comments:
Post a Comment