November 16

Kameran har fått följa med vid två tillfällen den här hösten. 

Minnen #42

Vi satt i ditt kök och du frågade om du fick pusta mina skor. Jag har aldrig sett någon putsa ett par skor så varsamt och kärleksfullt. Jag minns att jag tänkte att det är ditt sätt att förklara det på. När jag satt där och tittade på dig ville jag berätta för dig hur mycket du betydde för mig, säga att jag älskade dig. Men jag var tyst, ville inte göra dig obekväm i ditt putsande. Du var aldrig mycket för verbala kärleksförklaringar.

Det tar tid att bygga ett hem men här kan jag stanna hur länge jag vill

Tack halva Göteborg och några till för att jag fick fota er när många av oss bara var små skitungar. Vad härligt livet var!