umgås med kameran igen

Nu har jag bestämt mig. Det är dags att umgås med kameran igen. Och med det fånga lite fina stunder på bild.

Började på fredag hos mamma och pappa där jag övernattat efter en sjukskrivning från jobbet på grund av min favoritkroppsdel magen. Pappa tog med mig ut på långpromenad runt Delsjön. Gjorde underverk för kropp och själ.

Efter lördagsjobb, öldrickande och söndagssovmorgon åkte jag hem till Emmeli och tittade på när hon knådade upp en lera på köksbordet. Sedan satt vi i några timmar och pratade om drömmar och skapade av det som fanns på bordet.

Avslutade helgen med ett litet besök hos två av mina favoritkillar. Den yngste av dessa två var alldeles för söt och busig för att inte fastna på bild.

livet & kärleken

jag går på dejt med en kille som ser ut att kunna döda tio oxar. han skulle kunna få vem som helst att lätta från marken med bara en arm. pratar om träning och bilar som sina största intressen. nickar intresserat när jag pratar om mitt hem. själv har han plastväxter hemma säger han.
hans näsa har gått av en gång i tiden. den är krokig och det är fint. hela han är egentligen fin. jag försöker tänka bort piercingen i ögonbrynet när han ler mot mig och förbannar mig själv för att jag är så ytlig. 
han betalar för maten. när det är dags för mig att gå vill han följa mig hem. och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig trygg. han skäms inte heller för att visa att han tycker om mig. mitt på järntorget tar han min hand. vi har inte druckit en droppe alkohol och ändå händer detta. jag känner mig lite sorglig som inser att jag inte är bekant med situationen.

så kommer spårvagnen. jag säger att jag tar den sista biten. han säger att det är bra för då hinner han till gymmet innan klockan blir för mycket. jag tänker på att det är lördag. att min träning kommer bli att gå upp för backen till min syster i kväll. vi ska dricka vin. jag vet att jag kommer bli full. prata om dejten som om det kommer bli en till.

när jag går och lägger mig på natten är det inte honom jag tänker på.
jag tänker på dig, att du aldrig någonsin tagit min hand och att dina växter där hemma inte är gjorda i plast.

hemma