´

Svalöv

Bestämde mig för att den här helgen skulle jag få göra precis som jag ville. Inte sätta upp några fåniga regler för mig själv över hur jag borde vara eller vad jag borde göra. Leva för studen är någonting jag borde bli bättre på. Må dåligt när det är dåligt och må bra när det är bra. Så i helgen har jag mått bra, bortsätt från lite magkatarr som för mycket alkohol orsakade på lördagskvällen (men det var det värt). Skönt att komma bort från storstan och få glömma tid och rum också. Att få se hur Jenny har det och dessutom träffa hennes nya fina vänner värmer mitt hjärta. Jag är så himla glad för hennes skull att hon trivs så bra där hon hamnat, att hon får göra det hon är bäst på - skriva. Och att hon får göra det tillsammans med människor som verkar uppmuntrande och genomgoda. Gött är det.

Här är några bilder från vår lördagspromenad. Enda gången jag tog med mig kameran.

Matkoma i Lund

Jag borde skämmas, tycker nämligen att det är så himla skönt att slippa ha med mig kameran när jag inte måste. Sedan jag skaffade iphone har jag blivit världens lataste fotograf. Måste hitta en bra liten kompaktkamera som kan följa med på roliga upptåg.

Igår gjorde vi oss fina för att åka på knytkalas i Lund. Jenny har gjort sina hårtoppar rosa och det är så himla fint och vårigt. I Lund regnade det och var grått men alla var så himla peppade och glada att vädret spelade ingen som helst roll. Vi åt mat och bakverk tills vi ville spricka och sköljde ner det hela med drinkar och öl. Mitt i natten fick vi bilskjuts tillbaka till studenthemmet i Svalöv och fortsatte festen i korridoren. Vi dansade oss helt svettiga och stupade i säng framåt morgonkvisten. Så himla bra kväll!

Idag mår jag som jag förtjänar, men skåneland har i alla fall underbart väder! Har suttit på den gigantiska balkongen i solen och mått bra åt att Göteborg är grått och Stockholm har fått snökaos.

Svalöv

Igår satte jag mig på en buss som skulle ta mig några timmar neråt i Sverige. Efter ett byte till tåg och sedan ytterligare en bussresa var jag framme i Svalöv. Här bor Jenny, min bästis.

Jag sover på en madrass i hennes pyttelilla studentrum och tänkte stanna här till söndag.

Att ha ett hem

Partille.
Jag växte upp i en villa i Partille med stor tomt där körsbärsträden blommade och gräsmattan gav plats för utomhuslek året om. Jag delade rum med min tvillingsyster tills dess att jag slutade mellanstadiet.

När det var dags för högstadie började flyttlådorna packas och familjen lämnade vårt barndomsparadis för ett nytt hus. Där fick jag mitt första egna rum. Jag fick välja färg på väggarna och minns att det blev helt annorlunda mot vad jag tänkt mig. Rummet hann vara gult, lila och vitt under åren innan jag blev såpass gammal att det var dags för mig att lämna tryggheten hos mamma och pappa för att klara mig på egen hand.

Övre Olskroksgatan.

Min första lägenhet låg på Redbergsplatsen och jag delade den med min gymnasiebästis Daniel. Det var en etta och ganska fort stötte vi på problem med att inte få ha ett privatliv. Jag hade pojkvän och han fickvän som inte var så sugna på att dela sovrum med oss båda. Men att få ha ett hem där man kunde göra lite som man ville kunde inte mätas med mycket annat, jag brukade sitta i köksfönstret och röka cigaretter medans jag lyssnade på tågen som åkte förbi där nedanför. Vi hade jämt folk på besök som drack öl eller hade varit nere vid järnvägsspåren och målat graffiti. Utsikten var det bästa med hela situationen, jag minns att jag tänkte att jag var lycklig som hade fått en så fin utsikt när min högsta dröm var att bli fotograf men ibland hjälpte inte utsikten och då satt jag i trapphuset och önskade ensamhet. En dag när vi var bortresta ringde polisen och berättade att vi haft inbrott, två fattiga sjuttonåringar blev genast ännu fattigare och det var startskottet på en tillbaka flytt till föräldrahemmet.

Chapmans torg.

Jag blev kvar hos föräldrarna ett bra tag tills dess att jag träffade honom. Från dag ett var förälskelsen ett faktum och det dröjde inte länge innan jag flyttade in i hans lilla tvåa i majorna. Livet kändes så självklart och allt bara hände. Vi fixade och grejade med hemmet som skulle vara vårt gemensamma, dagar och nätter flöt ihop i en härlig rosa dröm tills en dag då verkligheten hann ikapp och det inte var så bra och fint längre. Allt vi köpt tillsammans skulle delas upp och känslorna skulle hållas åt sidan då vi bodde tillsammans ett tag efter kraschen. Eftersom jag var den som flyttat in hos honom blev det givetvis jag som fick ta mitt pick och pack och hitta första bästa nödlösning på situationen. I den här flytten lämnade jag mitt hem och min kärlek på samma gång och det gjorde ont.

Såggatan.

Lösningen blev min syster som bodde bara några hundra meter bort. Hon hyrde en lite för dyr lägenhet och var inte så svår att övertala om ett samboskap. Jag minns att dagen då jag flyttade in hos henne var så fin och sorglig på samma gång. Hon kunde inte vara med under flytten men när jag kom in i lägenheten stod en blomma på köksbordet och en lapp med texten,"välkommen hem". Jag grät när jag läste det, kände hur mitt hjärta var så skört och sög i sig av all kärlek direkt. Vi bråkade mycket under tiden jag bodde hos henne, men lika fort som vi blev ovänner blev vi sedan vänner igen. Jag fick ta över hennes sovrum och kände en sådan enorm tacksamhet emot henne när hon flyttade ut sina saker i vardagsrummet som blev hennes. Tillsammans med henne kändes vardagen lite enklare, en kort period flög iväg och plötsligt hade jag delat mina dagar med henne i över ett år.

Majstångsgatan

Så kom plötsligt dagen då jag skulle få ha mitt eget. Inget förstahandskontrakt så klart,men en lägenhet för bara mig. Ingen annan att ta hänsyn till eller tänka på, jag skulle få en fristad, en plats att läka på. Lägenheten var egentligen både för fin och för billig för att vara sann men ibland ska väl saker och ting bara få gå bra tänkte jag. Utsikten var i klass med järnvägsspåren och dessutom fanns det balkong i trapphuset för sommarens varma dagar. Här bodde jag det bästa året jag varit med om. Jag fick lov att vara mig själv, jag fick ha ensamhet men också fanns det tid och plats att bygga upp en tvåsamhet. Drömmen på denna gata tog slut fortare än jag hoppats, men tacksamheten kommer alltid att vara mycket större än besvikelsen över att behöva lämna.

Haga Östergata

Trots rädsla för att göra samma misstag som en annan gång packade jag mina saker och flyttade in hos kärleken. Han bodde i kollektiv i Haga och jag såg mycket fram emot att få dela min vardag tillsammans med honom. Jag var nu sambo med den finaste människan jag mött, i en lägenhet som hade stans bästa läge men ändå kunde jag inte finns den där harmonin jag haft innan. Vi fixade och grejade för att det hela skulle kännas bättre och mina tankar om att det här bara var något tillfälligt försvann mer och mer med tiden. Jag började se kollektivet som mitt hem och tog mig friheten att styra och ställa lite väl mycket ibland. Jag saknade en fristad men kärleken och rädslan att förlora Adam tog liksom över och jag intalade mig själv att med tidens hjälp skulle det inre lugnet infinna sig. Det skulle finnas en lösning. Jag kunde förändra, förenklas och bli en bättre människa - om inte för min egen skulle så för hans.

Vill sitta på ballen och lapa sol!

Bild från Adams iphone, förra året.

Fastän jag hade sagt till mig själv att inte, så kunde jag inte hålla mig. Mina inspirationsmappar här på datorn håller på att svämma över och jag måste få utlopp för alla tankar, drömmar, idéer och all längtan efter att få skapa, vara och känna. Skaffade helt enkelt Pinterest.

Här är smakprov från saker jag samlat på mig dom senaste dagarna:

Inspiration:

Style:

Words:

Tattoo:

Photo:

Home:

Color:

Hair:

DIY:

Artwork:

Färgfest

Så här blev tavlorna jag gjorde och skickade iväg till konstrundan i Skåne. Glömde helt bort att fota med en bra kamera innan jag hade ramat dom, så iphonen fick bli en nödlösning innan vi sa hejdå och reflektionerna i glaset är inte heller meningen, men hoppas ni har överseende med det!

Båda är kollage och handgjorda orginal. Om någon skulle vara sugen på ett köp får ni gärna kontakta mig på evelina.hultqvist@gmail.com

Verkligheten i efterskott

Senaste tiden har var berg och dalbana. Verkligheten är ibland långt ifrån vad man vill att den ska vara . Här är en liten iphone-besättelse om hur delar ur mitt liv sett ut senaste veckan:

Bestämde mig för att börja samla på hundar som väntar på husse eller matte utanför affär. Har fått ihop några stycken, men den här är helt klart bäst.

Har väntat på färjan i evigheters evigheter.

Jobbade klart med mina bilder som just nu hänger nere på konstrundan i Skåne.

Var i skolan till sent på kvällen.

Och plötsligt efter mycket pillande, klippande och klistrande hade jag mina bilder precis som jag tänkt mig.

Drack öl med klasskamrater på andra långgatan när den var som allra härligast och firade att påsklovet hade börjat.

Hittade en döing på vinden...

Åt lunch med två av mina favoriter i Haga. Emmeli var i Göteborg i ett par dagar för att sedan packa väskan och åka till Spanien i en månad.

Utsikt från vinden. Hängde undan vinterjackor.

Tittade på fåglar på väg till gymmet.

Var trött och full i linnéstan.

Köpte påskblommor och hade lägenhetsvisning. Glad påsk alla!

Andrea

I lördags fick jag chansen att fotografera vackra Andrea. Hon står i vanliga fall bakom kameran och fixar med hår eller smink som hon är fantastisk på, men visst är det synd att alltid låta en sån skönhet stå bakom en kamera?

Solen hann försvinna innan vi kom igång och eftersom utomhusljuset är min bästa fotokompis blev det hela en stor utmaning men också fantastiska roligt.

Här är ett litet ihopplock av vad vi hittade på.