vad som är viktigt

ligger i sängen med iskalla fötter
och tänker
att just nu har jag ingen
men i hjärtat har jag allt

Dags för förändring

Det med hår är så satans svårt. Jag blir rastlös hur jag än gör och tur för mig att jag faktiskt passar i det mesta. Men nu är det nog dags att ta latvägen ut och bli brunett igen. För dyrt och svårt att försöka vara blond när man varken har tid eller råd att få det snyggt.
Vad tycker ni?


Världens bästa besök den här helgen



LIKE!

Att det är flera personer som googlat "är det farligt att älska" på senaste tiden och på så vis kommit hit till bloggen!!

 

dagens fråga

varför ska det vara så satans svårt att vara ung, kvinna och bli tagen på allvar?
för många gånger har jag fått frågor som "är det din kamera?" eller "är du fotograf?" i situationer där min yrkesroll varit så otroligt uppenbar.
vad förväntar människor sig att jag ska svara? "nej jag står bara och håller den här kameran för den riktige fotografen som är iväg och kissar med kuken och passade på att ta lite bilder".

och andra situationer som jag varje gång dom inträffar önskar från djupet av mitt hjärta att aldrig mer behöva vara med om - när sexismen får tala. "kan man betala med natura eller?" är en klassiker som jag fick höra senast idag. och alltid från en kille som alltid står och flinar och tror att han har sagt något jätteskojigt.

visst kan jag leva med att detta händer, problematiken ligget inte i att det är outhärdligt utan snarare i att jag bara inte kan förstå varför det händer. det är så sjukt att jag inte kan hitta någon annan förklaring än kön, något som borde vara helt oviktig i en situation där borde bli bemött utifrån min yrkesroll och min person, inte efter vad jag har mellan benen.

jag har testat så mycket för att få bli tagen på allvar och med full respekt! jag vet att jag har pondus, jag kan klä mig, jag kan tala för mig, jag är proffsig i det jag gör, jag kan ge svar på tal, jag är socialt kompetent och ändå händer det igen och igen och igen. dom sociala koderna suddas ut på grund av andra människors obetänksamhet och brist på respekt gentemot det andra könet. för ja, det är 99,9% män som förvånat frågar om jag verkligen är fotograf fastän jag står med kameran i högsta hugg och det är ALLTID män som kommer med förslag om alternativ betalning eller skämtar sexistiskt och förväntar sig att man ska skratta gott och ge dom en klapp på axeln.

jag undrar bara,
VAD SKA MAN GÖRA FÖR ATT SLIPPA DETTA? Går det helt enkelt inte att kombinera visst yrkesliv med att vara ung kvinna som inte ser ut som stryk?

Med vänlig hälsning

Helsinki

Trevliga dom är i Helsinki. Inte lika snygga som polackerna som jag fick vila ögonen på i förra veckan men det gör inget för hit vill jag åka tillbaks ändå.



Instalife

I förra veckan skulle en ganska sammanbiten tjej åka till Warszawa och jobba. Det hade gått upp för mig några dagar tidigare att jag aldrig flugit på egen hand tidigare och i mitt inre så växte en härlig nervositet som jag försökte förtränga.
Så kom ändå dagen när jag skulle trotsa min flygrädsla samtidigt som jag skulle hitta på flera nya flygplatser och göra ett bra jobb. Klump i magen minst sagt, men ändå spänning och pepp.
Warszawa var grått och det snöregnade hela mitt besök där så jag och kameran spenderade ytterst lite tid utomhus.
Tillbaks i Stockholm många timmar senare och med några få timmars sömn på nacken var det dags för en helt annan typ av jobb. Först pressvisning för KappAhls nya kollektion och sen reportgefoto. Kul med variation!
Jag kände mig som kungen när jag kom hem. En mycket trött men grym kung.
Sedan väntade ytterligare en jobbdag innan jag fick lov att sätta mig på tåget mot Göteborg för välbehövlig helg. Det var längesedan jag kände att livet var så tillfredställande som när jag vaknade på fredag morgon av min inbyggda klocka och tog en promenad i underbart vinterväder.
Sedan åkte jag till Emmeli för två dagar innehållande nytta och nöje. Jag var uppe och röjde på vinden, hon bjöd på fantastiskt sällskap och mat av bästa klass!
Emmeli hade fått två fina soffor och gett bilden hon fick av mig i julklapp bästa tänkbara plats i vardagsrummet. Jag ville låna mjukisbyxor, men det närmsta jag kunde komma hemma hos henne var ett par blåa arbetsbyxor hon fått av mig en gång i tiden.
Vi gick ut och festade som djur, min bästis Emelie fyllde nämligen 25 år.
Lite trötta dagen efter men jag var ändå lycklig som få över hela mitt liv just där och då.
Sedan avslutade vi helgen med lång, härlig trerätters söndagsmiddag hos mamma och pappa (inte sushi dock).
På måndag vaknade jag upp och tyckte tiden hade gått lite för snabbt, men ändå. Världsbäst tid just nu i livet!