vad har jag lärt mig idag

jo, att det är en väldigt dålig kombo att cykla med genomskinliga trosor och mycket kort klänning i extrem motvind.
Gick ut på balkongen och tjingsade glatt på grannen. Vad jag glömt var att jag såg ut så här:


han fotade en fotograf


bär fortfarande emot lite att kalla mig själv fotograf, men med den bajsenödiga posen känns det ändå som om jag måste.

X



hittade en lapp med denna text idag:

"synd att livet inte är lika gött som den sexdrömmen jag precis drömde
utan typ vill knulla mig stenhårt i röven utan förvarning och utan glidmedel.
och jag ba: okej"


var tydligen så jag kände för ett par månader sen.

Anna ritar!

Efter en lång dag av massa jobb framför datorn, när ögonen börjar bli fyrkantiga så är det himla fint att hitta en bild av sig själv hos fröken Anna. Gjorde helt klart min dag bättre, och shit vad snygg jag är! Haha.


and the end comes too soon





tid som går

alltså. senaste veckorna har varit sjuka för mig. haft så mycket "måsten". Jobb, skola och annat fix att jag tänkt att det här kommer bli min undergång, men icke! jag överlevde, fick klart allt jobb i tid, avslutade sommarkursen, styrde tillsammans med mina klasskompisar upp ett riktigt lyckat vernissage samtidigt som jag både hann äta och sova några gånger.
blev full ett par gånger också. sämsta möjliga grej när man har mycket att göra med så skönt för stunden när man är stressad som ett as så det är fan värt det.
igår började yrkeshögskolans termin för oss igen. en dags ledighet fick jag efter avslutade jobb osv. hade fått ett mejl om att vi minsann skulle köra igång i 110% från första dagen. jag hade ryckt på axlarna och tänkt "visst, visst..." men det stämde. 110% är det som gäller och innan dagen ens var slut så hade min mage gett upp hoppet om ett värdigt liv. men fuck it. tillvaron är spännande just nu i alla fall och lite magknip ska jag väl tåla.

jagglömdeminavantar - finalen!

Idag hade jag glömde mina vantar-gänget auktion på Röhsska. Alla pengar dom fick ihop för gick till BRIS. Kunde knappast bli bättre.


Gänget!

X

Hur börjar man tycka om någon? Vad är det som händer i ens hjärna som gör att den personen blir speciell? Ibland tänker jag att man bara lurar sig själv för att man vill ha något man inte kan få.


har många gånger undrat vem jag är. om jag är en hel person när jag är med dig och en halv när jag är ensam









jagglömdeminavantar

Igår var jag med jagglömdeminavantar-gänget och fotade deras spårvagnsvernissage. Läs mer om det hela HÄR.


minnen #40


jag sitter gränsle över honom och han drar av mig min klänning i ett enda drag. han bryr sig inte om att viska när han säger vad han tycker att vi ska göra. att jag är naken gör mig inte obekväm alls, vet inte om det beror på vinet eller att jag faktiskt tror på honom när han säger att jag är vacker.
jag besvarar hans ord med en kyss, en bestämd sådan.

och jag tänker att han är mitt bedövningsmedel. min verklighetsflykt. den bästa jag kunde hitta och snyggare än alla andra.

ALL by Annlouise Landelius

Allt lika trevligt att komma och hänga lite hos AnnLouise på Nordenskiöldagatan 7. Har varit där och plåtat produkter några timmar idag. Besök hennes hemsida vettja, sjukt fina grejer och foton tagna av mig.



X


no joke

jag gav mitt nummer till en kille på nef igår. vi hade dansat. jag var inte intresserad men kunde ändå inte säga nej när han tog upp sin telefon. blev väckt i morse av att han ringde mig. inte en gång, utan  FEM gånger!!!!!!!!! alltså, vem är man och hur fan tänker man när man ringer någon klockan nio på morgonen som man träffat på en klubb samma natt?????? stängde av ljudet på mobilen och sömnade om. klockan två när jag klev upp ur sängen var han uppe i åtta samtal. på det nionde svarade jag. frågade vad fan han sysslade med. han ville träffa mig innan han skulle åka tillbaka till stockholm. jag avböjde vänligt men bestämt.

idag vid middagstid var han uppe i 11 samtal!!!!!!!!! fan vad jag måste varit full igår som inte alls såg vilket jävla skämt till snubbe han var. jag ska aldrig mer ge bort mitt nummer för att vara snäll.

Instalife

Här kommer delar ut cirka en veckas instagrammande. Fot-bilderna och pose-bilderna leder som vanligt i antal tätt följt av lite random mat, vyer och mina snygga kompisar.











men alltså,

JAG BÖRJAR FÅ LITE FEELING!!!

du och jag


time changes everything




livet just nu

i lördags bestämde jag och adam att vi skulle bryta helt, klippa allt. inte ses. inte höras. ingenting.
i den stunden växte det fram ett stort svart hål inne i mig. tomheten föll som en tung sten i bröstet. samtidigt tog en slags lättnad bort känslan av att falla handlöst ner i någonting som bara kändes hemskt. nu har det gjort. sagt. bestämt. kapat. klippt. över. 
inget hopp. ingen längtan ska få existera mer.
på gott och ont.
våran fina tid fick ett uttalat slut och det finns inte längre någonting som kallas "vi". inte ens ett vänskapligt "vi". nu är det bara han och jag. två individer som ska leva våra liv på olika sätt. på olika håll. i samma lilla stad. 
jag har försökt att inte tänka på det, koppla bort, bara ha roligt, tänka på mig själv och andas ut. 
och fastän hålet finns där och fyller mitt bröst med tomhet så har lättnaden lyckats väva ett litet skyddsnät så att jag inte faller så hårt.


adam har sagt att ett av dom största problemen i vår relation var att jag hade så svårt att leva i nuet. jag förstår precis vad han menar, jag längtade alltid efter något annat, något mer. så många gånger när vi var tillsammans och framför allt efter att vi gjorde slut har jag förbannat mig själv för att jag inte bara kunde njuta av det jag hade och bry mig mindre om det jag inte hade.

men igår när jag pratade med min bästa vän sa hon någonting som jag verkligen tyckte var bra. om jag hade ett problem att leva i nuet betydde det kanske att jag inte trivdes tillräckligt bra just där. "du har aldrig problem att vara i nuet när du varit med mig, och du har inte problem att leva i nuet nu när det bara är du", sa hon. och jag insåg att det kanske stämde. även fast jag inte älskar livet just för tillfället så försöker jag ta tillvara på det som är bra för stunden och njuta av det. och hur lycklig jag än var tillsammans med adam så var det uppenbart att någonting som fattades mig. inte bland mina känslor för honom, någonting annat som jag inte kunde se bort ifrån. någonting som betydde mer för mig än för honom. en känsla vi inte lyckades mötas i.
att ha förlorat den person jag var övertygad om att jag skulle leva mitt liv med och som jag ville ge allt till kommer ge mig den största läxan. ska aldrig mer försöka ha någonting jag inte trivs med eller vara någon jag inte är men viktigast av allt: jag ska aldrig låta det gå ut över den personen jag älskar.

jag vill tro att det finns en mening med allt. att man blir starkare av sådant som gör ont. att allt som är svårt leder till insikt och så småningom någonting större.